- On this page / på denna sida
- Förra avdelningen
- Julies brev. — Helena. — Den blinda. — Emilia. — Fästmännen.
- On this page / på denna sida
- Förra avdelningen
- Julies brev. — Helena. — Den blinda. — Emilia. — Fästmännen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den nyttigaste såväl som den angenämaste för
ungdomen.»
»Hör, hör!» ropade Julie och klappade händerna.
»Men det behöver motiveras, min gode herre, det
behöver motiveras!» ropade onkel P.
»Ja, ja, motiveras, motiveras!» skrek den gamle herrn.
»Goda romaner», fortfor professorn, »det vill säga
sådana, som, lika med goda tavlor, återgiva naturen med
sanning och skönhet, äga fördelar, som inga andra
böcker förena till samma grad. De framställa människohjärtats
historia; och för vilken ung människa, mån om
att lära känna sig själv och sina medvarelser, är ej
denna av högsta värde och intresse? Världen är skildrad
i dess mångfaldigt omväxlande skepnader, på det
livligaste sätt; och ungdomen ser här för sina ögon
kartan över det land, uti vilket den skall snart anträda den
långa resan genom livet. Det sköna och älskvärda uti
all dygd är uti romanen framställt i en poetisk och
hänförande glans. Det unga och eldiga sinnet förtjuses här
av det rätta och goda, som kanhända, under en mera
allvarsam och sträv skepnad, hade förefallit det
avskräckande.
På samma sätt äro även lasten och all låghet
framvisade i hela deras avskyvärdhet, och man lär att
förakta dem, om än omgivna av världens storheter och
prakt, under det man fattar entusiasm för dygden, om
även kämpande under tyngden av alla jordens eländen.
Den sanna tavlan av det godas belöning och det
ondas straff inom människan, ehuru litet även ofta hennes
yttre öden bära spår därav, stiger fram i romanen med
all den klarhet, livlighet och kraft, som man bör önska
att kunna ge varje moralisk sanning för att göra den
rätt allmänt fattlig och fruktbringande.
För övrigt är det naturligt, att en ädel ungdom skall
älska romanerna såsom sina bästa vänner, då den i
dem återfinner alla de eldiga, stora och sköna känslor,
som den hyser inom sitt eget hjärta och vilka där fött
de första himmelska aningar om sällhet och odödlighet.»
Nu steg Julie hastigt upp, med varm förtjusning i
sitt täcka anlete, gick till professorn, gav honom ej
konfektkransen, men omfamnade honom med barnslig
hängivenhet, under det hon sade: »Tusen tack, tusen tack,
jag är nöjd, alldeles nöjd!»
Den gamle herrn såg upp till himlen och suckade.
Löjtnant Arvid såg ej »alldeles nöjd» ut, men åt
oförtrutet konfekt.
Onkel P. blundade och nickade; kornetten påstod att
det ej var till bifallstecken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
