- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Middagsmåltid. — Ragu på varjehanda.
- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Middagsmåltid. — Ragu på varjehanda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna förändring märkte länge ingen av familjen. Dess
medlemmar hade var på sitt håll mycket att sköta.
Hennes nåd, vars livliga natur och verksamma godhet
alltid höll henne i rörelse, hade på landet alla
stunder upptagna. Hon var sina underhavandes tröstarinna,
rådgivarinna och lärarinna, så i stort som i smått, och
dessutom hela traktens läkarinna. Hon var detta allt
med en lätthet och en rådighet, som man knappast
kunnat tro henne om, i anseende till hennes bekymmersfullhet
vid de minsta saker inom hennes eget hem och hushåll.
Hon gick själv omkring till folket med droppar
och uppmuntringar, soppor och goda råd, och de förra
gåvo must och kraft åt de senare. Hon var hela nejdens
älskling. Gamla och unga, rika och fattiga prisade
henne såsom »alltför god och gemen».
Översten sysselsatte sig till utseendet mera passivt, i
själva verket lika verksamt, med deras väl, som honom
var givet att regera över. Han var för sina underhavande,
liksom för sitt tjänstefolk, en god och rättvis,
men sträng husbonde. Han var allmänt mera fruktad
än älskad, men var och en erkände, att under den tid
han styrt på godset, hade sedefördärv, fylleri och
överhuvud alla laster med vart år avtagit, och däremot
ordning, rättrådighet, renlevnad, grannsämja och, i följd
därav, välmåga och trevnad allt mera utbrett sig, även
till närliggande orter, och de förträffliga anstalter han
vidtagit, de goda skolor han anlagt och med vart år
mera fullkomnade, gåvo hopp om det yngre släktets
ännu mera stigande förädling och lycka. Som en kraftig
medverkare stod nu professor L. vid hans sida.
Här är stället att fälla ett ord till närmare upplysning
om professor L. Det skall bliva kort och gott.
Professor L. var en förmögen mans son och var själv
en ganska välmående man. Han hade blivit präst för att
på det, enligt hans tanke, mest verksamma sätt kunna
gagna sina likar. Han var ock, i ordets skönaste
bemärkelse, sin församlings fader.
Besynnerligt var, att han näst mig, och kanske mer
än jag, gav akt på Julie. Hans blick följde henne ofta
så vänligt allvarlig, så prövande.
Helena hade överinseendet över flickskolan i församligen,
vilket viktiga värv hon förträffligt och med lika
glädje som omsorg uppfyllde.
Kornetten hade överinseendet över gosskolan! —
tror någon kanhända? Nej, gudbevars! och väl var det
för både honom och skolan. Han hade fallit in i en
plötslig, häftig passion för botaniken, gick tidigt ut om
morgnarna, blev ofta hela dagen borta och kom hem om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
