- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Middagsmåltid. — Ragu på varjehanda.
- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Middagsmåltid. — Ragu på varjehanda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och kanske med förminskad aktning för hennes nåds
konnässanser. »Ja», fortfor hon med sin berättelse, »så
kom det sig att vi ej sågo varandra på flera år. Men
då jag blev gift med Mellander, fick jag i Stockholm på
en konsert se min ungdomskamrat, som nu var bliven
grevinna B. Och jag hälsar och hälsar på henne... men
vad tycks? Hon ser stint på mig och hälsar icke... och
låtsar alldeles icke känna igen mig. ’Aha!’ tänkte jag.
När hon nu far förbi mitt hus här vid landsvägen, då,
kan tänka, kör hon huvudet ut genom vagnsfönstret och
hälsar och nickar. Men... jag stickar! Vad tycker lilla
hennes nåd?»
Vad lilla hennes nåd tyckte, fick fru Mellander för
denna gång ej veta, ty i samma ögonblick kom hennes
kära hälft in, jämte översten, som manade till avresa,
emedan klockan redan var fem på eftermiddagen och
man hade nära en mils resa till Lövstaholm, där hos
brukspatron D:s nästa besök skulle avläggas. Två koppar
kaffe hade emellertid var och en av sällskapet måst
förtära, utom likväl kornetten, som, välsignande fru
Mellander, hennes välmening och hennes kaffe, bestämt
undanbad sig det. Han och Julie hade under tiden gjort
sitt bästa för att muntra och kvicka upp mamsellerna
Eva och Amalia. Kornetten sade dem på sitt glada,
frimodiga sätt allahanda små artigheter, Julie berömde
deras blommor, lovade låna dem böcker, symönster m.
m., vilket allt hade den verkan, att de vackra slokbjörkarna,
liksom skakade av en frisk vind eller livade av
ett välgörande regn, småningom började resa sina kvistar
och röra på sina blad. Det vill säga: Amalia och
Eva blevo helt pigga, och deras ögonstenar rörde sig
både åt östan och västan.
Vid Lövstaholm emottogos översten och hans familj
med den livligaste och mest bullrande glädje. I synnerhet
gjorde man väsen av kornett Karl, som, för sitt
frimodiga väsende, muntra lynne samt lustiga upptåg, var
allmänt älskad och omtyckt av grannarna och särdeles
i gunst på det glada Lövstaholm, där baler, spektakler
och nöjen av alla slag beständigt omväxlade, och där
han ömsom dansat med tolv damer på en natt fyra och
tjugu danser, ömsom såsom kapten Puff, eller kusin
Pastoreau, eller som borgmästaren i Carolus Magnus
uppträtt och väckt allmän förtjusning. Älskareroller
hade han aldrig kunnat spela, naturligtvis därför, att
han aldrig kunde bliva kär, och kunde ej naturligt låtsa
något som var så emot hans natur,
För att fira brukspatron D:s namnsdag gåvo hans
tre talangfulla döttrar och hans fyra talangfulla söner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
