- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Middagsmåltid. — Ragu på varjehanda.
- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Middagsmåltid. — Ragu på varjehanda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gudsnådlig min, gjorde nu sitt bästa för att tillfredsställa den
musikaliska familjens törst på lovord. Översten
upprepade sina kraftord, och sällskapet sjöng ett chor av
bravo! och charmant! som likväl av mången ackompanjerades
av tvetydiga miner. Detta sätt klandrade
kornetten — han hade lätt att göra det, han som kunde säga
och fritt sade, att han alldeles icke förstod sig på musik
och således ej kunde fälla något omdöme däröver. En
annan, som för sitt musikaliska sinnes (eller för sina
synders skull) blir uppfordrad att avlämna ett yttrande,
är vid en sådan konsert illa fast. Artister får man
bedöma, det har man köpt sig till, men amatörer blott
berömma, det anser man sig liksom skyldig till, och gör
man det utan gott samvete, tar sanningen sin reträtt, ej
gärna utan att visa en sur min.
Före aftonmåltiden var det ej för oss att tänka på
att få resa hem. Först klockan elva sutto vi åter i
vagnen. Det var en mild, sällsynt vacker vårnatt. Hennes
nåd inslumrade snart, sakta vaggad av vagnens rörelse
och sövd av våra samtal. Vi tystnade alla småningom.
Överstens utseende blev dystert. Kornetten satt och såg
på månen, som blek och mild stod över den gröna, lugna
jorden. Det låg något svärmande i hans blick, som jag
aldrig där märkt tillförne. Julie blev även tankfull.
Kusken och hästarna måtte ävenledes ha tänkt på
något, ty blott långsamt skredo vi fram genom skogar och
slätter. Då vi ungefär vid midnattstiden foro förbi
prästgården, professor L:s hemvist, sågs ljus skimra ur
ett av fönstren, översten såg det och sade, i det hans
ögon vänligt strålade: »Där sitter nu L. och vakar och
arbetar för sina medvarelsers väl. Han unnar sig själv
ej nattro, och likväl skall troligen en femtio år eller
mera gå om, innan hans verk skall förstås och
värderas. Och sådana nätter följa på dagar, vilkas alla
timmar äro ägnade till uppfyllandet av hans mångfaldiga
ämbetsplikter.»
»Han liknar sitt ljus», sade kornetten, »han förtär sig
för att upplysa.»
»Han måste väl vara en högst ädel man!» sade Julie med
en tår i ögat.
»Ja väl», svarde översten, »jag känner ingen ädlare.
Men han kan ej leva länge på det sätt han sköter sig.»
»Har han ej», frågade Julie vidare, »någon syster
eller en mor eller någon hemma hos sig, som ser om
honom och håller av honom och vårdar honom?»
»Nej, han är ensam.»
»Ensam!» upprepade sakta och sorgset Julie. Under
en halvcirkel foro omkring prästgården, lutade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
