- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Andra solblicken
- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Andra solblicken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde giva anledning därtill. Ett nästan sanslöst raseri
å hans sida, förtvivlade rop och tårar å hennes slutade
merendels dylika uppträden. Friherrinnans karaktär
tycktes till sin grund vara ädel, men hon var tillika
oböjlig, stolt och ytterst passionerad. Hennes man, på
en gång svag och despotisk, hade ett uppbrusande och
vilt lynne, blott i ögonblick av ett slags ångerfullt
lugn, som han stundom hade, kunde man ana att även
här fanns en ädlare natur, något som förtjänade att
älskas.
Tålig, vänlig och mild, som en lidande ängel, stod
Hermina, bredande sin oskulds snövita vingar
forsonande mellan dessa i passionernas strid förvildade och
förbittrade naturer.
Hon var vad man kallar en skön själ. Men denna var
ej, liksom hennes sköna kropp, född så. Den var bildad
genom tidigt lidande, tidigt erfarande av husliga
sorger och betryck, i synnerhet genom en tidigt utvecklad
religionskänsla, vilken gjorde att hon fördrog med
tålamod, försakade leende, offrade sin smärta åt himlen
och verkade kärleksfullt och outtröttligt på jorden. För
att lindra sin mors lidande och förskaffa henne någon
mera bekvämlighet, tog hon vid även de grövsta sysslor
inom hushållet, vilket för övrigt skulle skötas av husets
enda piga. Och det var rörande att se den sköna,
idealiskt fint bildade varelsen arbeta som ett tjänstehjon,
bära bördor under vilka hon dignade, det vill säga,
under vilka hon skulle ha dignat, hade ej kornett Karl
kommit och ställt saken till rätta och tagit bördan och
burit den på egna axlar. Ifrån den stund han kom, blev
mycket förändrat för Hermina. Som Jakob tjänte hos
Laban för den sköna Rachel, så tjänte kornett Karl hos
baron K. för att lindra Herminas mödor. Han jagade
och fiskade, skaffade förråd i köket och lät med möda
hindra sig från att själv vara kock, då han såg hur
Hermina måste vid elden bränna sitt sköna ansikte, sina
vackra händer. Hjälp av annan natur vågade han ej
tillbjuda det i sin fattigdom stolta och dryga
herrskapet.
Hermina hade hittills tjänat sin mor nästan som en
slavinna, men utan att bli belönt med den ömhet, hon så
väl förtjänat. Friherrinnan K. tycktes vara van att
emottaga offer utan att tacka därför; ännu mindre
tycktes hon vilja själv hembära några.
Med mödan bar hon plågan av den ringhet och den
fattigdom, hon såg sig försatt i. Av Hermina fordrade
hon, att hon, liksom hon själv, beständigt skulle
vara både smakfullt och präktigt kladd, vartill en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
