- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Andra solblicken
- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Andra solblicken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omkring och klättra bland klipporna, att njuta, med ett
ord, det fria, friska ungdomsliv, som hennes hittills i
klosterlik stillhet förflutna dagar ej givit henne begrepp
om. Då hon nu med hälsans och glädjens purpur på
sina kinder, skön och lätt som en oread, svävade
omkring i den av vår och vällukt tjusfulla naturen, och
ofta vände sitt änglaanlete strålande av tacksam
tillgivenhet mot den, som var orsaken till hennes levnads
njutning, då... då kände kornetten något underligt i sitt
hjärta... en värme, en ljuvlighet, en alldeles, särdeles,
honom hittills totalt främmande känsla.
Friherrinnan tycktes betrakta de båda unga vännerna
som tvenne barn, vilkas lek hon tillät, därför att de dock
hemburo all deras glädje, alla deras blommor såsom
offer till henne. Kornetten ägde den goda gåvan att hålla
folk i gott lynne med sig själva och därför med andra.
Mest likväl var han för Hermina i de stunder, då de
inomhus så ofta förefallande obehagliga uppträden
avlockade henne bittra tårar, dem hon merendels gick att
dölja i köket. Då följde han henne, tröstade henne med
broderlig ömhet, eller förmådde han henne att gå ut med
honom och sökte då genom samtal och intressanta berättelser
leda hennes uppmärksamhet åt gladare ämnen.
Man hade en gång inomhus behövt och ropat
Hermina. Hon hade ej funnits tillstädes och detta
föranledde hårda förebråelser till henne från hennes styvfar.
Kornetten upptog dessa såsom en handske kastad åt
honom, och det sätt, på vilket han besvarade utmaningen,
verkade till en förökad frihet för Hermina. Han kunde
nu ofta ensam gå ut med henne. Hennes uppfostran
hade i de flesta allvarsammare kunskaper blivit
vårdslösad. Han blev hennes lärare (synnerligen i svenska
historien), han blev för henne som en bror. Hon gav
honom även snart det ljuva namnet, och då de en dag
tillsammans studerade svenska grammatikan, kommo
de överens om, att du var ojämförligt mycket vackrare
än ni, och att de till varandra måste säga det förra.
Hermina åter blev för kornett Karl, man kan just ej
säga lärarinna, ej heller precis syster, men hon blev så
oförmärkt hans ögons ljus, hans livs glädje, hon blev hans....
Det är hög tid att underrätta mina läsare och i
synnerhet mina unga läsarinnor om, hur det var fatt med
kornett Karl. Han var kär!
Det hade väl aldrig någon gissat. Själv varken trodde
eller anade eller gissade han det innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
