- Project Runeberg -  Familjen H /
111

(1922) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Senare avdelningen - Fjärde solblicken - Femte solblicken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dagarna svärmade omkring Herminas boning, som bi
kring blomma.

Man kan vara säll i en lada, ja, liggande på halm
eller hö tycka sig vara i himlen! Men sticka harmens
och missnöjets taggar hjärtat, så är det visst att ladan
och dess tistelbädd lägga pina till plåga. Kornetten
gjorde härav ett memorandum.

En stor förändring inträdde småningom inom skogshuset.
Där blev överflöd på matvaror, viner och flera
lyxartiklar, där antogos flera tjänare. Baron K. blev vid
ett blixtrande gott lynne, friherrinnan alltmera
majestätisk och stolt... kornetten alltmera överflödig och
översedd. Genserik G. växte honom över huvudet. Den
största antipati började råda emellan de båda unga
männen, men kornetten, förargad, bitter och bitande,
visade sig merendels på en oförmånlig sida bredvid den
belevade, alltid kallt artige och lugne Genserik. Han
kände det, läste det på allas anleten och blev därigenom
ännu mera förstämd. Han spelade vad man kallar »en
ynklig fiol», och för att därmed ej längre trötta
finkänsliga läsares öron, vilja vi se oss om uti den

Femte solblicken.



Mera missnöjd än vanligt med Hermina, hennes
sorgliga vänlighet, hennes förbehållsamma väsen, med
sig själv, med hela världen, gick kornett Karl en
afton tankfull i den stilla, susande furuskogen. Då
kom han till källan, där han först hade sett Hermina,
och med sorgliga känslor stod han, betraktande i den
klara spegeln sitt solbrända, missnöjt blickande, föga
vackra anlete, jämförande det i tanken med Genseriks
sköna, klara och kloka utseende. Plötsligt fick han se i
källan ett anlete blicka fram bredvid sitt. Det var skönt
som en ängels — det var Herminas. En glädjerysning
genombävade kornetten men kvävdes hastigt av en
bitter känsla.

»Hermina», sade han, »det var säkert Genserik du
trodde dig finna.»

Hermina teg stilla en stund, lade sedan sakta sin
hand på hans arm och sade blott: »Karl! Ha vi upphört
att förstå varann?»

Han såg på henne, och hennes milda, älskande men
tårfulla blick mötte hans.

Älskande! Om er kärleks och sällhets silkeshärva har
trasslat sig och I viljen reda den — talen ej. Sen
varandra an!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:36:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/familjen/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free