- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Kornetten. Kornetten. Kornetten
- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Kornetten. Kornetten. Kornetten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men hans arm blev omilt tillbakaknuffad, och seende
stint och stolt på sina förföljare, sade kornetten med
hetta:
»Om herrarna haft den minsta smula vett, skulle de
genast ha sett, att jag är ingenting mindre än vid ett
lynne att leka och lekas med. De skulle nu även se, att
alla dessa upptåg äro mig i grund motbjudande... jag
ger dem fan, och er med!... Lämna mig i fred!»
»Det där var ovettigt sagt som tusan», sade en av
triumviratet och lät sin häst gå i samma skritt som
kornett Karls, under det de tvenne andra herrarna stannade
förbluffade och, efter en stund tagande sitt parti,
under gapskratt galopperade tillbaka.
Kornetten red sakta och såg med en skarp, ond och
frågande blick på sin objudne följeslagare, som ur ett
par stora, klara, ljusblå ögon betraktade honom med ett
slags ironiskt lugn.
De båda stumma ryttarna kommo snart till en avväg.
Då vände sig kornetten stolt till sin följeslagare och
sade:
»Jag förmodar att vi skiljas här; god natt, min
herre!»
»Nej», svarade denne vårdslöst och spotskt, »jag har
ännu ett par ord att säga er.»
»När och var ni behagar!» sade uppbrusande kornetten.
»Åhå! åhå!» sade ironiskt den andre, »tar ni så illa
vid er? ’När och var ni behagar’ äro ju ord, som man
brukar till ett slags inbjudning, att när och var man
behagar taga livet av varann. Nå gärna för mig, det
kan visst ske ’när och var ni behagar’. Men denna gång
menade jag just ej något så allvarsamt. Jag vill blott
följa er för att hålla er sällskap, för att se, om jag kan
litet muntra, litet pigga upp er... konversera med er...»
»Med visst folk», sade kornetten, »språkar jag helst
med värjan i handen... det håller på distans...»
»Värja», sade vårdslöst hans motståndare, »varför
just värja, varför ej hellre med pistoler? De tala högre
och tjäna även till att hålla folk på distans, jag slåss
gärna på värja.»
»Kanske helst på knappnålar?» frågade försmädligt
kornetten.
»Ja, knappnålar eller ock hårnålar», svarade leende
hans motståndare, i det han tog av sig hatten och
ur de rikaste flätor, som någonsin prytt ett
fruntimmershuvud, drog en lång hårnål, på vilken han (eller
snarare hon) fästade en liten biljett, som han räckte åt
kornetten med de orden, i helt förändrad ton uttalade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
