Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förklarade honom, att hon ej kunde åtaga sig att afgöra antingen
det var kolik eller samvets-ångest, men det säkra var, att
Cuddie varit svårt anfäktad hela natten, och hon kunde inte påstå
att han var stort bättre på morgonen. Det var Himlens finger,
sade hon, att hennes barn inte skulle gå i några så’na ärenden.
Straff, böter och hotelser om afskedning förkunnades förgäfves;
modern var obeveklig, och Cuddie, som undergick en
hus-ransakning, för att man skulle förvissa sig om hans kropps-tillstånd,
kunde eller ville endast svara med djupa suckar. Mause, som
varit en gammal trotjenarinna i familjen, var ett slags favorit
hos Lady Margretha, och vågade derefter. Lady Margretha
sjelf hade redan begifvit sig å väg och man kunde således ej
vädja till hennes myndighet. I detta bryderi fann den gamla
taffeltäckarens goda genius på en utväg.
"Han hade sett mången tapper buss, som varit mycket
mindre än Guse Gibbie, slåss tappert under Montrose.
Hvarför inte ta’ Guse Gibbie?"
Gibbie var en halffånig pojke, af mycket liten
kropps-byggnad, som hade ett slags uppsigt öfver höns-gården under en
gammal höns-gummas öfverinseende; ty i en Skottsk familj på
den tiden rådde en förundransvärd arbets-fördelning. Sedan
denna pojk-pyssling blifvit efterskickad, instufvades han skyndsamt
i buffelläders-kyllret och snarare fastgjordades vid än
omgjordades med en fullvuxen mans svärd, hvarpå hans små ben
instuckos i ett par kurir-stöflar, och hans hufvud instoppades i en
stålhufva, hvilken var så stor, att det såg ut som de ärnade qväfva
honom. Sålunda utrustad, lyftes han på sin egen enträgna
begäran, på den sedigaste hästen i truppen, och gick med
taffeltäckarens, gamla Gudyills, bistånd temligen bra genom
mönstringen, då Sheriffen ej brydde sig om att alltför strängt nagelfara med
en så välsinnad persons rekryter, som Lady Margretha Bellendens.
Det var till följe af ofvananförda orsak, som Lady
Margrethas personliga följe på denna händelserika dag endast besteg
sig till två lakejer, med hvilken förminskade svit hon vid hvarje
annat tillfälle skulle i hög grad blygts att, uppträda
offentligen. Men för konungskhetens sak var hon när som helst
färdig att göra de största personliga uppoffringar. Hon hade
förlorat sin man och två hoppgifvande söner i denna olyckliga
tidpunkts inbördes krig; men hon hade äfven fått sin belöning;
ty på sin marsch genom vestra Skottland, för att möta Cromwell
i det olyckliga slaget vid Worcester, hade Carl II verkligen
frukosterat i Tillietudlems Torn, en tilldragelse, som allt ifrån
detta ögonblick utgjorde en vigtig epok i Lady Margrethas lif,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
