Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som sällan efteråt, vare sig hemma eller borta, smakade detta
mål, utan att till de minsta omständigheter omtala det kungliga
besöket, hvarvid hon ej glömde den helsning hvarmed Hans
Majestät hedrat de båda sidorna af hennes ansigte, ehuru hon ibland
underlät att omnämna, det han förunnat samma ynnest åt ett
par vackra pigor, som stodo bakom henne och dagen till ära
blifvit upphöjda till kammar-fruar.
Dessa prof på kunglig ynnest voro afgörande, och om
Lady Margretha ej genom medvetandet af sin höga börd, sin
uppfostran och sitt hat till motpartiet, som tillfogat henne en
så oersättlig förlust, redan varit en fullkomlig rojalist, skulle
hedern att hafva gifvit en frukost åt hans Majestät och till
tacksamhet derför erhållit en kunglig omfamning, i och för sig sjelf
varit tillräcklig att oåterkalleligt fästa henne vid Stuartarnes
öde. Detta var nu efter allt utseende triumferande; men Lady
Margrethas nit hade bestått profvet under de svåraste tider, och
var beredd att uthärda samma vidrigheter, i fall deras vågskål
ännu en gång skalle sänka sig. För det närvarande njöt hon
i dess fulla vidd af anblicken af den militäriska styrka som stod
färdig att understödja kronan, och qväfde så godt hon kunde
den förödmjukelse hon erfor öfver sina egna vasallers ovärdiga
beteende.
Många artigheter vexlades mellan hennes Herrlighet och
representanterna af åtskilliga gamla konungsligt sinnade familjer,
som infunnit sig på platsen och af hvilka hon hölls i mycken
vördnad; och ingen ung man af rang red förbi dem under
loppet af mönstringen, utan att han satte sig rakare i sadeln och
lät sin häst stegra sig, för att för Miss Edith Bellendens ögon
framställa sin egen ridkonst och sin hästs fullkomliga dressyr i
den bästa dager. Men de högättade kavaljererna tilldrogo sig
ej Ediths uppmärksamhet, mer än som höflighetens lagar
oundgängligen fordrade, och hon afhörde med likgiltighet de
komplimenter de sade henne, af hvilka de flesta voro litet utnötta,
ehuru de för tillfället voro lånade från Calprenedes och
Scuderis långtrådiga romaner, hvilka voro de mönster hvarefter den
tidens ungdom brukade utstyra sig, innan Dårskapen kastat sin
barlast öfver bord och nedhuggit sina rang-skepp, såsom romanerna
Cyrus, Cleopatra och andra, till små farkoster, hvilka drogo
lika litet vatten, eller tydligare taladt, förödde lika liten tid,
som den lilla julle hvarpå den benägne läsaren nu behagat inskeppa
sig. Ödet hade likväl beslutat att Miss Bellenden ej ända till
dagens slut skulle fortfara att visa samma sinnesjemnhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
