Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
lyrint, att han verkligen var både hungrig och törstig; "och
hvad papegoj-skjutningen beträffar, har jag hört er säga att ni
sjelf varit (ler, Mrs Wilson — och jag önskar ni kommit för
att se på oss."
"Ack, Master Henry," sade Mrs Wilson, "jag önskar ni
inte ville börja lära er att prata alla edra granna ord i örona
på qvinnfolken — nå, nå, om ni inte gör det åt andra än
gamla gummor som jag, så betyder det väl inte så mycket.
Men akta er för de unga flickorna, gosse. — Papegoja — ni
tycker er vara en fin herre nu, och minnsann!" — härvid lyste
hon på honom med ljuset — "det ä’ något fel med utsidan,
om bara insidan ä’ derefter. Men jag kommer ihåg då jag var
en flicksnärta, att jag var ute för att se Hertigen, det vill säga
han som förlora’ sitt hufvud i London — folk sa’ att det inte
var stort bevändt me’t, men det var alltid en svår förlust för
honom, stackars herre — Nå väl, han vann papegojan; ty få
sökte att vinna den ifrån Hans Nåd — och han hade ett
ståtligt utseende, och när alla de förnäma herrarne satte sig upp
på sina hästar för att visa sina kaprioler, var Hans Nåd så
nära mig som jag nu ä’ er, och han sa’ till mig, ’Akta dig,
min vackra flicka,’ — det var hans egna ord — ’ty min häst
ä’ inte att lita på.’ — Och efter som ni säger att ni haft så
litet att äta och dricka, så ska’ jag nu visa er, att jag inte
alldeles glömt bort er, ty jag anser det inte vara bra för ungt
folk att gå till sängs med en tom måge."
För att göra Mrs Wilson rättvisa, slutade hennes nattliga
föreläsningar vid dylika tillfällen ej sällan med detta visa
tänkespråk, hvilket alltid var en inledning till framtagandet af
någon anrättning, sådan som den hon nu ställde framför honom,
hvilken var litet bättre än vanligt. Oaktadt detta brummande,
hvilket egentligen skedde af maktlystnad och för att visa sin
betydenhet, var Mrs Wilson i botten ej någon elak qvinna, och
älskade sin gamla och unga husbonde — hvilka båda hon på det
högsta plågade — högre än någonting annat i verlden. Hon
betraktade nu Mr Henry, som hon kallade honom, med mycket
välbehag, under det han lät hennes välfägnad smaka sig.
"Detta gör er mycket godt, mitt kära bärn," sade hon.
"Jag låfvar på att ni inte fick en sådan pannkaka, som denna,
bos Niel Blane’s. Hans hustru var en händig menniska, och
laga’ sin mat rätt bra för en i hennes väg, men inte kunde hon
mäta sig med en herremans hushållerska, det ä’ då hvad som ä’
säkert. Men jag fruktar för att dottern ä’ en fjolla —
åtminstone var hon utstyrd med en ofantlig mössa på hufvudet för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
