Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
brödet, kakorna, laxen och soppan, voro gifna till spillo åt
tjenstefolket; men fårkötts-bitarna voro förbehållna familjens
öf-verhufvuden, Mrs Wilson inbegripen, äfvensom ett halfstop öl,
hvilket något nära förtjente detta namn, och var ställdt afsides uti en
silfverkanna för deras uteslutande begagnande. En väldig ost, af
blandad får- och ko-mjölk, och en bytta salt smör voro
gemensamma för hela bords-sällskapet.
För att njuta denna förträffliga kost satt vid öfra ändan
af bordet den gamla Lairden sjelf, med sin brorson på ena
sidan och sin hushållerska på den andra. Efter ett långt
mellanrum, och naturligtvis nedanför saltkaret, satt gamla Robin,
en mager, halfsvulten betjent, som blifvit vresig och ofärdig af
gikt, och en smutsig huspiga, hvilken vanan gjort känslolös för
de dagliga pröfningar hennes lynne undergick af hennes
husbondes och Mrs AYilsons händer; en tröskare, en hvithårig
vallpojke, samt Cuddie och hans mor gjorde sällskapet fulltaligt.
De öfriga arbetarne vid godset bodde i sina egna hus, och voro
åtminstone lyckliga deruti, att om deras kost också ej var
kräsliga-re än den vi beskrifvit, kunde de åtminstone äta sitt lystmäte,
obevakade af Milnwoods skarpa, afundsjuka, grå ögon, hvilka
lika noga tycktes mäta det qvantum hvar och en af hans
underlydande nedsväljde, som om deras blickar följt hvarje
mun-full under dess väg från läpparna till magen. Denna stränga
granskning var ganska ogynnsam för Cuddie, som betydligt
nedsattes i sin nya husbondes tanka, genom den tystlåtna
skyndsamhet hvarmed han tömde sin tallrik, och litet emellan tog
Milnwood sina ögon från storätaren, för att kasta harmsna
blickar på sin brorson, hvars motvilja för landtmanna-sysslor var
det hufvudsakliga skälet hvarföre han behöfde en plogdräng,
och som varit en omedelbar orsak till att han kommit att taga
denna mat-varg i sin tjenst.
"Ge dig lön, jo, vackert!" sade Milnwood för sig sjelf.
"Du äter upp mer på en vecka, än du kan göra gagn för på
en hel månad."
Dessa obehagliga betraktelser afbrötos af ett starkt
bultande på gårds-porten. Det var på den tiden allmänt brukligt
i Skottland, att yttre porten till gården, om det fanns någon,
och hvarom icke, dörren till sjelfva huset, alltid var tillstängd
under det familjen satt vid middagsbordet, och endast gäster af
betydenhet eller personer i angelägna ärender, begärde eller
erhöllo inträde vid denna tid. Familjen på Milnwood blef
derföre öfverraskad, och i anseende till de oroliga tiderna, äfven
något bestört öfver de häftiga och upprepade bultningar hvar«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
