Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
äro de i behof af förfriskning. Gå, Gudyill, och bed dem vara
välkomna och låt dem bli’ försedda med de lifsmedel och det
foder Borgen kan åstadkomma. — Och håll, säg åt min
kammarpiga att hon ger mig mitt svarta skärp och min kappa. Jag
skall sjelf gä ned för att ta’ emot dem; man kan ej visa dem
för mycken aktning i dessa tider, da de i så hög grad bidraga
till upprätthållandet af Konungens myndighet. Och hör, Gudyill,
låt Jenny Dennison kasta på sig sin kapott, för att gå framför
mig och min niece, och säg till de tre andra pigorna att de
skola gå bakom oss, och bed min nièce genast komma till mig."
Utstyrd i full skrud och beledsagad enligt sin befallning,
seglade Lady Margretha nu med högtidlig värdighet ned på
borggården. Sergeant Bothwell helsade på den allvarsamma,
vördnadsvärda borgfrun med den lediga dristighet som utmärkte de
utsväfvande eleganterna på Carl II:s tid, och ej alls smakade af
en dragon-under-officers tafatta eller ohyfsade sätt. Både hans
språk och uppförande syntes äfven vara förenadt för tillfället,
och tycktes utvisa, hvilket äfven var verkliga förhållandet, att
Bothwell, under vexlingarna af sitt äfventyrliga och utsväfvande
lif, ibland umgåtts i sällskap som bättre passade hans härkomst
än hans nuvarande lefnadsställning. På Lady Margrethas fråga
hvari hon kunde vara dem till tjenst, svarade han med en
lämplig bugning, — "Att som de ännu hade några mil att marschera
samma afton, skulle de vara synnerligen betjenta af tillåtelsen
att få hvila sina hästar en timma innan de fortsatte sin färd."
"Med största nöje," svarade Lady Margretha; "och jag
hoppas mitt folk skall draga försorg om att hvarken hästar eller
ryttare skola sakna passande förplägning."
"Vi veta alltför väl, Madame," fortfor Bothwell, "att de
som tjenat Konungen alltid rönt ett sådant emottagande inom
Tillietudlems murar."
"Vi hafva vid alla tillfällen bemödat oss att troget och
redligt uppfylla vår undersåtliga pligt, sir," svarade Lady
Margretha, angenämt smickrad af komplimenter "både emot våra
monarker och deras anhängare, men isynnerhet emot deras trogna
soldater. Det är ej längesedan — och det har sannolikt ej undgått
hans helgade Majestäts hågkomst — som vår nu regerande
Konung sjelf hedrade mitt ringa hus med sin närvaro och
frukosterade i ett rum i detta slott, Herr Sergeant, hvilket min
kammarpiga skall visa er; vi kalla det ännu för Kungens rum."
Bothwell hade emellertid låtit sitt folk sitta af, och
uppdragit uppsigten öfver hästarna åt en del af sin trupp, medan
den andra skulle taga vård om fången, så att han sjelf var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
