Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
oförhindrad att fortsätta det samtal borgfrun så nedlåtande
börjat.
"Eftersom Konungen, min Herre, haft den äran att erfara
er gästfrihet, kan det ej förundra mig, att den utsträckes äfven
till dem, som tjena honom, och hvilkas största förtjenst består
i att de göra det med trohet. Och likväl står jag i ett ännu
närmare förhållande till Hans, Majestät, än denna grofva röda
röck skulle tyckas antyda."
"Verkligen, sir?" sade Lady Margaretha. "Ni har då
sannolikt tillhört hans hofstat?"
"Ej så egentligen till hans hofstat, Madame, som inte snarare
till hans familj, hvilket är en förbindelse, hvarigenom jag kan
göra anspråk på slägtskap med flertalet af de förnämsta
familjer i Skottland, den på Tillietudlem ej ens undantagen."
"Sir?" sade den gamla frun i det hon med värdighet
rätade sig vid detta, som hon ansåg, näs visa skämt; "jag förstår
er inte."
"Det är en dårskap för en i min ställning att tala derom,
Madame," svarade ryttaren; "men ni har säkert hört omtalas
min farfars, Francis Stuarts, historia och missöden, hvilken hans
syssling, Jakob I, gaf titeln Bothwell, ett öknamn som mina
kamrater äfven ge mig. Det var på längden ej fördelaktigare för
honom än det varit för mig."
"Verkligen?" sade Lady Margaretha med lifligt deltagande
och öfverraskning; "jag har visserligen hört att den siste
Grefvens sonson befann sig i knappa omständigheter, men aldrig
skulle jag trott mig få se honom i en så låg tjenstegrad.
Hvilket missöde har, oaktadt sådana slägt-förbindelser, kunnat
bragt er —"
"Ah, inte stort annat än verldens vanliga gång, tror jag.
Madame," svarade Bothwell, i det han afbröt och på förhand
besvarade frågan. "Jag har haft mina lyckliga stunder, jag som
andra — har tömt min butelj med Rochester, spelt tärning med
Buckingham och stridt vid Tanger, sida vid sida med Sheffield.
Men min lycka räckte inte länge; jag kunde ej göra mig
nyttiga vänner af mina lustiga sällskaps-bröder — kanske insåg jag
ej tillräckligt," fortfor han med någon bitterhet, "huru mycket de
Skottska Stuartarnes ättling hedrades af att få deltaga i
Wil-mots och Villiers orgier."
"Men edra Skottska vänner, Mr Stuart, edra slägtingar
här, som äro så talrika och så mäktiga?"
"Åh ja, Mylady, jag tror nog några af dem torde gjort mig
till sin skogvaktare, emedan jag är en temligen god skytt —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
