Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
mosse i Skottland, för att fa tag pä en konventikel. Vill du
inte dröja nu, sedan du funnit en? Vill du inte stanna för att
höra ett enda ord till? Vill du inte af bida aftonsångs-predikan ?
— Ve dig!" fortfor hon, i det hon plötsligt förändrade ton,
"och måtte hasarna afhuggas på det kreatur på hvars snabbhet
du förlitar dig! — Uh! — Uh! — bort med dig, som utgjutit
så mycket blod och nu vill frälsa ditt eget — bort med dig
din begabbande Rabsekah, din svärjande Simei, din blodtörstige
Doeg — det svärd är nu draget, som ej länge skall dröja att
upphinna dig, rede du än aldrig så fort."
Som man lätt kan förstå, var Claverhouse för mycket
sysselsatt för att gifva akt på hennes förebråelser, utan skyndade
uppför kullen, angelägen att få återstoden af sitt folk utom
skotthåll, och om möjligt ånyo samla flyktingarna omkring sitt
standar, då, just som eftertruppen red öfver branten, Lörd
Evandale^ häst träffades af en kula och föll död under honom. Två
af de fiendtliga ryttarne, som voro de främsta att förfölja,
skyndade i detsamma fram i afsigt att döda honom, — ty hittills
hade ej någon pardon gifvits — då Morton, drifven både af
sitt naturliga ädelmod, och af sin önskan att återgälda den tjenst
Lörd Evandale samma förmiddag gjort honom, och som
omständigheterna kommit honom att känna så plågsam, hastade till
för att om möjligt rädda hans lif. Just som han hjelpt den
svårt sårade Evandale att befria sig från sin döende häst och
komma på fötter, framkommo de båda ryttarne, af hvilka den
ena utropade, — "Ned med den rödrockade tyrannen!" och
måttade ett hugg emot den unga adelsmannen, hvilket Morton
med svårighet afvärjde, i det han ropade till ryttaren, som var
ingen annan än Burley sjelf, — "Ge denna herre qvarter för
min skull — för Henry Mortons skull," tillade han, då han
märkte att Burley ej genast igenkände honom, "som så nyligen
skyddat er."
"Henry Morton?" svarade Burley, i det han torkade sin
panna med sin ännu blodigare hand; "sade jag inte att Silas
Mortons son, skulle lemna träldomens land och ej längre vara
en inbyggare i Chams tält? — Du är en brand ryckt undan
elden — Men hvad denne biskopsdömets bestöflade apostel
angår, skall han döden dö! Vi mäste slå dem sönder och samman,
allt ifrån solens uppgång till dess nedgång. Det är oss
anbe-falldt att vi skola nederslå dem såsom Amalek, och gifva dein
till spillo med allt hvad de hafva, och skona dem intet, utan
dräpa både man och qvinna, barn och dem som dia; hindra mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
