Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
derföre ej," fortfor han, i det han ånyo sökte hugga ned Lörd
Evandale, "ty detta verket får ej verkställas försumligen."
"Ni får ej och ni skall ej döda honom, isynnerhet då han
är ur stånd att försvara sig," sade Morton, i det han
ställde sig framför Lörd Evandale, så att han skulle emottaga
hvarje hugg som måttades åt denne. "Jag har denna morgon haft
honom att tacka för mitt lif — mitt lif, som sväfvade i fara
endast för det jag hyst er, och att utgjuta hans blod, då han
ej kan göra något verksamt motstånd, vore ej blott en inför
Gud och menniskor afskyvärd grymhet, utan en nedrig
otacksamhet både emot honom och mig."
Burley teg några ögonblick. "Du är ännu," sade han,
"i Hedningarnes förgård, och jag ömkar mig öfver din
menskliga svaghet och bräcklighet. Stark mat passar ej för barn, ej
heller den mäktiga och allt förkrossande frikallelse hvarunder
jag drar mitt svärd, för dem hvilkas hjertan ännu bo i stoftets
hyddor, hvilkas fotsteg äro snärjda i det menskliga medlidandets
garn, och som kläda sig i den rättfärdighet, hvilken är såsom
smutsiga trasor. Men att vinna en själ åt nåden är bättre än
att sända en till Tophet, hvarföre jag beviljar denna
yngling qvarter, förutsatt att detta mitt löfte bekräftas af det
allmänna krigsrådet öfver Guds armé, hvilken han denna dag täckts
förunna en så utmärkt frälsning. — Du är obeväpnad —
Af-bida min återkomst här. — Jag måste ännu förfölja dessa
syndare, dessa Amalekiter, och förgöra dem tills de blifva i grund
utrotade ifrån landet, alltifrån Havilah ända till Shur."
Med dessa ord satte han sporrarna i sin häst och fortsatte
förföljandet.
"Cuddie," sade Morton, "tag för Guds skull fast en häst,
så fort du kan. Jag vill ej anförtro Lörd Evandale’s lif åt
dessa förhärdade menniskor. — Ni är sårad, Mylord. Är ni i
stånd att fortsätta ert återtåg?" tillade han, i det han vände sig
till fången, som halft döfvad af fallet, nu först började
återkomma till full sans.
"Jag tror det," svarade Lörd Evandale. "Men är det
möjligt? — Är det Mr Morton jag har att tacka för mitt lif?"
"Min mellankomst skulle varit densamma af blott
mensklighet," svarade Morton; "emot ers Herrlighet var det en
he*-lig tacksamhets-skuld."
Cuddie återkom i detta ögonblick med en häst.
"För Guds skull, sitt upp — sitt upp, och rid lik en
flygande falk, Mylord," sade den godhjertade karlen; "för jag vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
