Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•186
hvilketdera hållet det skulle vanda sig, och sanningen till
sägandes, fanns det ej flere, som vände sig till mer ån ett.
"Dessa kinkiga tider kunna göra den klokaste galen,"
sade den försiktige värden på Tillflykten, Niel Blane; "men
jag ska’ alltid behålla mina tankar för mig sjelf. — Jenny, hur*
mycket mjöl finns det i visthuset?"
"Fyra säckar hafremjöl, två säckar kornmjöl och två
ärtmjöl," svarade Jenny.
"Godt barn," fortfor Niel Blane med en djup suck; "låt
Bauldie fara med ärt- och kornmjölet till lägret vid Drumclog
— han ä’ en whig och var salig gummans plogkarl —
blandsäden —• blandsäds-kakorna duga allt för väl åt deras magar.
Han ska’ säga att det ä’ sista mjölsmulan vi ha’ i huset, eller
om han gör sig samvete af att säga en lögn — hvilket inte ä’
sannolikt, då det sker för husets bästa — så kan han vänta
tills den gamla försupna ryttaren Duncan Glen farit med
hafre-mjölet till Tillietudlem, med min vördsamma helsning till
Mylady och Majoren, att jag inte har så mycket qvar, som räcker
till att koka mig en gröt; och om Duncan gör sin sak bra
ifrån sig, ska’ jag ge honom en sup whisky, som ska’ komma
den blå lågan att stå ur halsen på honom."
"Och hvad ska* vi då äta sjelfva, far, se’n vi skickat bort
allt mjölet i boden och visthuset?"
"V i få väl läf att för en tid nöja oss med hvetmjölet,"
sade Niel i en undergifven ton; "det ä’ inte sä dålig föda,
e-huru det inte på långt när ä’ så kraftigt och stärkande för en
Skottsk måge som det finmalda hafremjölet; Engelsmännen
lefva likväl mest på så’nt; men puddings-ätarne veta inte heller
något bättre."
Medan de försiktige och fridsamme sökte, i likhet med
Niel Blane, att stå väl med båda partierna, började de, som
hade en mera patriotisk (eller parti-) anda, att på alla håll
gripa till vapen. Rojalisterna i trakten voro ej talrika, men aktade
för sin förmögenhet och sitt inflytande, och bestodo mest af
godsägare af gammal familj, hvilka med sina bröder, kusiner och
underhafvande ända ned i nionde led, jemte sitt husfolk,
bildade ett slags milis, som var i stånd att försvara deras
gräns-fåsten emot insurgenternas ströf-korpser, att vägra att
efterkomma deras fordringar på lifsmedel, samt uppsnappa de
förråder, som af andra skickades till Presbyterianernas läger.
Underrättelsen om att Tillietudlems Kastell skulle försvaras emot
insurgenterna, ökade modet och tryggheten hos denna feodal-milis,
hvilken ansåg det som en tillflykts-ort, dit de kunde draga sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
