Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•201
"Tyst, unge man!?5 sade Kettledrummle, "och spar ditt
tadel för det du kan förstå. Det tillhör ej dig att bedömma
i hvilka käril Herrans ande kan utgjuta sig."
"Vi dömma till trädet af frukten," sade Poundtext, "och
erkänna ej det för att vara af gudomligt ursprung som
motsäger Guds egna lagar."
"Ni glömmer, broder Poundtext," sade Macbriar, "att dessa
äro de yttersta dagarna, då tecken och under skola blifva
mångfaldigade."
Poundtext beredde sig till att svara, men innan han kunde
få fram ett ord, utbrast den vansinniga presten i ett skrik som
öfverröstade all medtäflan.
"Hvem talar om tecken och under? Är jag ej Habakuk
Mucklewrath, hvars namn är förvandladt till Magor-Missabib,
derför att jag är blefven till en fasa för mig sjelf och för alla
dem som äro omkring mig? — Jag hörde det — När hörde
jag det? •— Var det ej i fästet Bass, som hänger öfver det
vilda, vida hafvet? — Och det tjöt i vindarna, och det röt i
böljorna, och det skrinde, och det pep, och det ljöd med
sjö-fåglarnes skrän och pip och läten då de flöto, och flögo, och
doppade sig, och döko på vattenytan. Jag såg det — Hvar
såg jag det? — var det ej ifrån Dumbartons höga spetsar, då
jag såg vester-ut öfver det fruktbara landet och norr-ut på de
vilda Höglands-bergen, då molnen skockade sig och stormen
kom, och Himlens blixtar ljungade i flammor, lika breda som
en härs banér? — Hvad såg jag? — Döda kroppar och sårade
hästar, stridens sammandrabbning och kläder sölade i blod. —
Hvad hörde jag? — Kosten som ropte, — Slå, slå — hugg —
förgör i grund — låt ej ert öga hafva medlidande!
neder-gör i grund gammal och ung, jungfrun och spenabarnet, och
qvinnan hvars hufvud grånadt. — Förstör huset och fyll
gårdarna med de slagna!"
"Vi skola hörsamma befallningen!" utropade mer än en
af de församlade. "På sex dagar har han ej talat eller brutit
bröd, och nu är hans tunga lossad. — Vi skola hörsamma
befallningen; såsom han sagdt, så skola vi ock göra."
Gripen af häpnad, afsky och fasa öfver hvad han sett och
hört, trädde Morton ur kretsen och lemnade kojan, hvarvid han
åtföljdes af Burley, som bevakat hans rörelser.
"Hvart ärnar ni gå?" sade denne och fattade honom i armen.
"Hvart som helst — det är mig likgiltigt; men här vill jag
ej dröja längre."
fanatismen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
