Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•202
Är du så snart trött, unge man?" svarade Burley. "Din
hand är blott nyss satt till plogen och du vill redan öfvergifva
den? Är detta din tillgifvenhet för din fars sak?"
"Ingen sak," svarade Morton med ovilja — "ingen sak
kan lyckas som handhafves på detta sätt — Ett parti
förklarar sig för en blodtörstig galnings ursinniga vanvett; en annan
bland anförarne är en gammal skolatisk pedant; en tredje —
"Plan stannade och hans följeslagare fyllde meningen, — "är
en vildsinnt mandråpare, vill du säga, som John Balfour af
Burley? Jag kan utan förtrytelse fördraga dina misstydningar. Du
besinnar ej, att det ej är lugna, sjelfviska menniskor, som
uppstå i dessa vredenes dagar för att verkställa domen och utföra
befrielsen. Om du blott sett Englands härar under 1642 års
Parlament, då dess leder voro fyllda med sekterister och
svärmare, vildare än de Münsterska Vederdöparne, skulle du haft
större orsak att förvåna dig; och likväl voro dessa män
oöfver-vinneliga på slagfältet och deras händer utförde
förundransvärda ting för landets frihet."
"Men deras angelägenheter leddes med klokhet," svarade
Morton, "och våldsamheten af deras tros-ifran bortdunstade i
deras uppmaningar och predikningar, utan att medföra
splittring i deras rådslag eller grymhet i deras uppförande. Jag liar
ofta hört min far yttra detta, och försäkra, att han undrade på
ingenting så mycket, som på kontrasten mellan öfverdriften i deras
trosmeningar, och den klokhet och måtta hvarmed de ledde sina
borgerliga och militäriska angelägenheter. Men våra
rådplägningar synas endast vara en vild kaotisk förbistring."
"Du måste hafva tålamod, Henry Morton," svarade
Balfour; "du får ej öfverge din religions och ditt fäderneslands
sak för ett vildt ord eller en obetänksam handling. Hör mig.
Jag har redan öfvertygat. de klokare af våra vänner att
rådgifvande äro för talrika, samt att vi ej kunna hoppas det
Mi-dianiterna genom ett så stort antal skola blifva lemnade i våra
händer. De hafva lyssnat till min röst och vår rådsförsamling
skall snart blifva inskränkt till ett sådant antal som kan
öfverlägga och handla tillsammans, och deri skall du äga en fri röst,
äfvensom uti att bestämma öfver våra krigs-angelägenheter och
beskydda dem emot hvilka nåd bör visas. — Är du nu nöjd?"
"Det skall onekligen gläda mig," svarade Morton, "att
kunna bidraga till mildrandet af ett inbördes krigs rysligheter,
och jag skall ej lemna den post jag emottagit, förrän man
vidtager sådana åtgärder emot hvilka mitt samvete uppreser sig.
Men aldrig skall jag lemna mitt bifall till några blodiga afrätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
