Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•211
"Lofvad vare Gud!"& tillade Editb, "att ni är här och i
säkerhet! Vi hade befarat det värsta; men ni är sårad och jag
fruktar för att vi äro föga skickliga i att bistå er."
"Mina sår äro endast huggsår," sade den unga
adelsmannen, i det han satte sig på en stol; "smärtan är ej värd att
tala om, och jag skulle ej en gång känna mig utmattad, om
inte blodförlusten vore. Men det var ej min afsigt att låta
min svaghet öka edra faror och bekymmer, utan att om
möjligt minska dem. Hvad kan jag göra för er? — Tillåt mig,"
tillade han, i det han vände sig till Lady Margretha — "tillåt
mig att tänka och handla som er son, min bästa fru — som er
broder, Edith!"
Han uttalade den sista delen af meningen med ett visst
eftertryck, liksom han fruktat att farhågan för hans anspråk
såsom en friare kunde göra anbudet af hans tjenst mindre
välkommet för Miss Bellenden; och hon var ej känslolös för hans
grannlagenhet, ehuru det ej var tid till något tanke-utbyte.
"Vi rusta oss till försvar," sade den gamla frun med
mycken värdighet; "min svåger har åtagit sig befälet öfver vår
garnison, och med Guds hjelp skola vi ge rebellerna ett sådant
emottagande som de förtjena."
"Huru gerna skulle jag ej vilja deltaga i Slottets försvar,"
sade Evandale; "men i mitt närvarande tillstånd skulle jag blott
bli’ en börda för er, ja, till och med något ännu värre; ty
kunskapen om att en officer vid Lif-gardet funnes i Slottet, skulle
vara en tillräcklig anledning för dessa skälmar, att blifva ännu
ifrigare att bemäktiga sig det, i stället för att de möjligen torde
marschera vidare på Glasgow, hellre än att vedervåga en
stormning, i fall de finna det endast försvaradt af familjen."
"Huru kan ni tänka så dåligt om oss, Mylord," sade Edith
med detta ädelmodiga utbrott af känsla, som qvinnan så ofta
röjer och som kläder henne så väl, i det hennes röst darrade
af ifver och hennes ansigte rodnade af den ädla värma, som
dikterade hennes språk — "Kan ni tänka så illa om edra
vänner, som att de skulle tillåta dylika betänkligheter afhålla sig
från att hysa och beskydda er i ett ögonblick, då ni är ur stånd
att försvara er sjelf och hela nejden är uppfylld af
fiender? Finns det väl en koja i Skottland, hvars ägare skulle tillåta
en värderad vän att lemna den under sådana förhållanden? Och
kan ni tro att vi skola låta er lemna ett Slott, hvilket vi anse
nog starkt för vårt eget försvar?"
"Lörd Evandale behöfver ej tänka derpå," sade Lady
Margretha. "Jag kan sjelf sköta hans sår, och det är allt hvartill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
