Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•213
jemte trefjerdedelar af sin församling förenat sig med
svärmar-hopen. — Men hur’ kom ni undan sedan ni lemnat slagfältet,
Mylord?"
"Jag red för lifvet, som en affällig riddare måste göra,"
svarade Lörd Evandale, leende, "och färdades åt det håll der
jag ansåg mig minst behöfva befara att möta någon fiende, och
fick skydd i flere timmar — ni kan näppeligen gissa hvar."
"På Slottet Bracklan, kanske," sade Lady Margretha,
"eller i någon annan konungskt sinnad adelsmans hus?"
"Nej, Madame. Jag afvistes under en eller annan
lumpen förevänning från mer än ett hus af detta slag, af fruktan
att fienden vore efter mig; men jag fann tillflykt i en fattig
enkas koja, hvars man för ungefär tre månader sedan blifvit
skjuten af en afdelning af vår korps, och hvars två söner i
detta ögonblick äro bland insurgenterna."
"Verkligen?" sade Lady Margretha Bellenden; "och var
en fanatisk qvinna i stånd till ett sådant ädelmod? —■ men jag
gissar hon ogillade sin familjs religiösa grundsatser?"
"Nej, långt derifrån Madame," fortfor den unga
adelsmannen; "hon var till sina grundsatser en sträng Presbyterianska;
men hon såg min fara och min nöd, ansåg mig som en
med-menniska och glömde att jag var en rojalist och soldat. Hon
förband mina sår och lät mig lägga mig på sin egen säng,
dolde mig för en afdelning insurgenter, som spanade efter
flyktingar, gaf mig mat och tillät mig ej lemna min tillflyktsort
förrän hon förvissat sig om att jag hade alla utsigter att utan
fara kunna komma hit."
"Det var ädelt handladt," sade Miss Bellenden, "och jag
hoppas ni skall få tillfälle att belöna hennes ädelmod."
"Jag åsamkar mig en massa tacksamhetsskuld på alla håll
under dessa olyckliga tilldragelser, Miss Bellenden," svarade Lörd
Evandale; "men så snart jag kan blifva i stånd att visa min
tacksamhet, skall viljan ej saknas."
Alla förenade sig nu i att förmå Lörd Evandale att afstå
från sin föresats att lemna Slottet, men Major Bellendens skäl
visade sig vara de verksammaste.
"Er härvaro, Mylord, kommer att bli’ högst nyttig, om
ej alldeles nödvändig, för att vidmakthålla tillbörlig krigstukt
bland det manskap Claverhouse lemnat i garnison här, hvilka ej
tyckas vara af det ordentligaste slagets hyresgästar, och vi hafva
äfven Öfverstens bemyndigande att för detta ändamål qvarhålla
hvilken officer som helst af hans regimente, som komme att
passera här förbi."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
