Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•246
da att nedlägga vapen, och han ämnade just bege sig till hvila,
då en knackning hördes på dörren till hans rum.
"Stig in," sade Morton, hvarpå Cuddie Ileadriggs klotrunda
hufvud instacks genom dörren. "Kom in," sade Morton, "och
säg mig hvad du vill. Har något händt?"
"Nej, sir; men jag har hitfört någon som vill tala med er."
"Hvem är det, Cuddie V" frågade Morton.
"En af edra gamla bekanta," sade Cuddie, i det han
öppnade dörren till fullo, och till hälften ledde, till hälften
släpade in en qvinna, hvars ansigte var doldt af hennes plaid. —
"Se så, kom nu; ni behöfver inte vara blyg för gamla bekanta,
Jenny," sade Cuddie, i det han ryckte undan slöjan och visade
sin herre Jenny Dennisons välkända ansigte. "Nå, Mamsell, var
nu en bra flicka och säg hans Nåd hvad ni ville säga till Lörd
Evandale."
"Jo, alldeles detsamma som jag sa’ till hans Nåd sjelf
härom morgonen, när jag besökte honom i fångenskapen, ni
stora drummel," sade Jenny. "Tror ni inte att folk kan önska
råka sina kamrater i olyckan, ni hårdhjertade gröt-ätare?"
Detta svar afgafs med Jennys vanliga munvighet; men
hennes röst skälfde, hennes kind var blek och insjunken,
tårarna stodo henne i ögonen, hennes hand darrade, hennes sätt var
häftigt och oroligt, och hela hennes utseende bar tydliga spår
af nyligen utståndna lidanden och umbäranden.
"Hvad står på, Jenny?" sade Morton vänligt. "Ni vet i
huru stor förbindelse jag i många hänseenden står till er, och
kan knappt göra en begäran som jag ej skall bevilja er, i fall
den står i min makt."
"Mycken tack, Mr Henry," sade den gråtande
kammarjungfrun; "men ni var alltid en beskedlig herre, fast menniskor
säger att ni blifvit mycket förändrad nu."
"Nå, hvad säga de om mig?" frågade Morton.
"Alla menniskor säger att ni och whiggarna gjort ett
löfte, att störta Kung Carl från thronen, och att hvarken han
eller hans efterkommande ända intill sista led, ska’ sitta på den
mer; och John Gudyill säger att ni ärnar ge kyrk-orgorna
åt piprarna, och låta mästermannen bränna upp vår Bönbok,
till hämd för att Kungen lät bränna upp Covenantet när han
kom hem."
"Mina vänner på Tillietudlem dömma förhastadt och för
hårdt om mig," svarade Morton. "Jag önskar hafva fri
utöfning af min egen religion utan att kränka andras, och hvad ert
herrskap vidkommer, önskar jag blott komma i tillfälle att få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
