Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•280
med ens deras upproriska larm, och slog dem med lika
mycken bestörtning, som om det varit en alldeles oförmodad syn,
och ej just den sak, hvarpå de borde varit beredda. De sågo
på hvarandra och på sina anförare med blickar, liknande dem,
hvilka antyda en sjuklings svaghet efter ett yrsel-anfall; och
då Morton nedsprang ifrån talare-stolen och riktade sina steg
till bryggan, åtföljdes han af ungefär hundra unga män, som
stodo under hans omedelbara befäl.
Burley vände sig nu till Macbriar.— "Ephraim," sade han,
"det är Försynen, som visar oss vägen genom denna
fritän-kande ynglings verldsliga klokhet. — Den som älskar ljuset, han
följe Burley!"
"Dröj," svarade Macbriar; "det är ej af ITenry Morton,
eller hans likar, som vår utgång och vår ingång skall bero;
dröj derföre du hos oss. Jag fruktar förräderi emot hären af
denna trolöse Achan. — Du fàr ej gå med honom. Du är våra
vagnar och våra resenärer."
"Hindra mig ej," svarade Burley; "han har sagt sannt,
att allt är förloradt om fienden inta’r bron — håll mig
derföre inte tillbaka. Skola detta slägtets barn kallas tapprare
och visare än helgedomens barn? — Uppställ er under edra
anförare — låt oss ej sakna förstärkning af manskap och
ammunition; och förbannad vare den, som vänder ryggen till denna
stora dagens verk!"
Sedan han sagt detta tågade ban hastigt emot bron, och
åtföljdes af ungefär tvåhundra af de tappraste och ifrigaste af
sitt parti. En djup och nedslagen tystnad uppstod efter
Mortons och Burleys aftåg, hvilken anförarne begagnade, för att
bringa sina leder i någorlunda ordning, och uppmana dem, som
voro mest blottställda för den hvarje ögonblick väntade
kanonaden, att kasta sig ned på marken. Insurgenterna hade nu
upphört med sin gensträfvighet och sina invänningar; men den
bäfvan, som tystat deras misshälligheter, hade äfven nedslagit deras
mod. De läto uppställa sig i leder med en fårskocks
lydaktig-het, men utan att för tillfället äga större beslutsamhet och kraft
än en sådan; ty den plötsligt hotande faran, emot hvilken de
försummat att vidtaga några åtgärder, medan den ännu var
aflägsen, grep dem med en oemotståndlig modstulenhet. De
uppställdes likväl med temlig regelbundenhet, och som de ännu
ägde åtminstone utseendet af en krigshär, behöfde deras
anförare endast hoppas, att någon gynnsam omständighet skulle
återupprätta deras mod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
