Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•282
Monmouth kunde varseblifvas på högsta punkten af den
högra stranden, ridande på en präktig hvit stridshäst, samt
uppmuntrande och lifvande sina soldaters ansträngningar. På hans
befallning riktades de förut till den aflägsna Presbyterianska
hufvud-härens oroande använda kanonerna, nu emot brons
försvarare. Men dessa fruktansvärda krigs-maschiner, hvilka
hand-terades mycket långsammmare än i nyare tider, oroade och
förskräckte ej fienden så mycket som man väntat. Skyddade af
den längs flod-stranden växande busk-skogen, eller posterade i
de redan omnämnda husen, stridde insurgenterna under
betäckning, medan de kungliga trupperna, genom Mortons kloka
anordningar, voro alldeles blottställda. Försvaret var så långvarigt
och ihärdigt, att de kungliga generalerna började befara, det
anfallet till slut kunde komma att misslyckas. Monmouth kastade
sig nu af sin häst, och samlade Fot-gardet, samt anförde det till
ännu ett ursinnigt anfall, hvari han kraftigt understöddes af
Dalzell, som satte sig i spetsen för en trupp af Lennox
Hög-länrlare, hvilka stormade fram med deras fruktansvärda härskri,
Loch-sloy. I detta afgörande ögonblick började ammunition
att tryta för brons försvarare, och bud på bud med böner och
befallningar om undsättning och nya förråder afsändes
förgäfves till Presbyterianska hufvud-hären, som qvarstod
overksamt uppställd på de bakom bron belägna öppna fälten.
Fruktan, bestörtning och oordning hade fått makt med dem, och
medan den post, hvarpå deras välfärd berodde, fordrade en
ö-gonblicklig och kraftig förstärkning, fanns det ingen, som
hvarken kunde befalla eller lyda.
Allt efter som elden från brons försvarare började aftaga,
ökades de angripandes och blef allt förderfligare. Lifvade af sina
generalers exempel och uppmaningar, fattade de fotfäste på
sjelfva bryggan och började undanrödja de hinder, hvarmed den
var tillstängd. Bro-porten uppsprängdes, och bjelkarna,
trädstammarna och de andra ämnena, hvaraf barrikaden bestod,
ned-refvos och kastades i strömmen. Detta skedde likväl ej utan
motstånd. Morton och Burley fäktade i spetsen för sina
skaror, och uppmanade dem, att med sina pikar, hillebarder och
bardisaner möta Gardets bajonetter och Högländarnes bredsvärd.
Men de, som befunno sig bakom dem, började rygga
tillbaka för den olika striden, och en och en, eller i partier om
två och tre fly till hufvud-hären, tills återstoden fullkomligt
fördrefs ifrån bron, lika mycket genom den fiendtliga kolonnens
blotta tyngd, som genom dess vapen. Sedan vägen sålunda var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
