Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•283
öppen började fienden strömma öfver; men bron var lång och
smal, hvilket gjorde denna manöver lika långsam som farlig,
och de, hvilka först kommit öfver, hade ännu att storma husen,
ifrån hvilkas fönster Covenanterna fortforo att skjuta.
Burley och Morton befunno sig i detta afgörande ögonblick
bredvid hvarandra.
"Det är ännu tid att föra ned rytteriet, för att anfalla
dem innan de hinna komma i ordning," sade den förre; "och
med Guds hjelp kunna vi på det sättet återvinna bron —
skynda du att föra hit dem, medan jag fortsätter försvaret med denna
gamla och uttröttade kropp."
Morton insåg vigten af detta råd, och kastande sig på den
häst, som Cuddie höll i beredskap åt honom bakom busksnåren,
gallopperade han bort till en kavalleri-trupp, som råkade helt
och hållet bestå af Cameronianare. Innan han hann omnämna
sitt ärende, eller yttra den befallning han medförde, helsades
han af hela hopens förbannelser.
"Plan flyr!" utropade de, — "den fege förrädaren flyr,
som en hjort undan hundarna, och har lemnat den tappre Burley
i sticket."
"Jag flyr ej," sade Morton. "Jag kommer för att föra er
till anfall. •— Ryck dristigt fram, och allt skall ännu gå bra."
"Följ honom inte!—Följ honom inte!" — voro de
larmande rop, som skallade från deras leder; "han har sålt er åt
fiendens svärd."
Men medan Morton förgäfves använde föreställningar,
böner och befallningar, gick det ögonblick förloradt, då deras
framryckande kunde varit af något gagn, och som hela bron
med alla dess försvarsverk nu var fullkomligt i fiendens våld,
kastades Burley och hans återstående följeslagare tillbaka på
hufvudstyrkan, som vid anblicken af deras brådskande och
häftigt ansatta återtåg, var långt ifrån att återvinna det
sjelffor-troende, hvaraf den var i så stort behof.
Den kungliga armén ryckte emellertid obehindradt öfver
strömmen och uppställde sig i slagtordning, sedan den försäkrat
sig om ingången till bron, medan Claverhouse, hvilken lik en
örn, sittande på en klippspets och spejande efter det rätta
ögonblicket att störta ned på sitt rof, från den motsatta stranden
gifvit akt på utgången af striden, nu i fullt traf passerade bron
i spetsen för sina ryttare, i det han lät dem sqvadrons-vis rycka upp
mellan det kungliga infanteriets luckor och omkring dess flan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
