Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•304
af samma stånd. De voro barhufvade och starkt fängslade,
men blickade likväl omkring sig med ett utseende af triumf
snarare än räddhåga, och tycktes i intet hänseende rörda
hvarken af det öde som drabbat deras kamrater, hvilkas blodiga
qvarlefvor buros framför dem, eller af bäfvan för sin egen
förestående afrättning, hvilken dessa förberedande åtgärder så
tydligt förkunnade.
Bakefter dessa fångar, som sålunda gåfvos till pris åt
hopens smädelser och gäckeri, kom en kavalleri-afdelning, som
svängde sina svärd och fyllde den breda gatan med sina
fröjderop, hvilka besvarades af pöbelns larmande skrik och hurrarop,
som i hvarje större stad alltid är i högsta grad lycklig att få
hurra för hvad som helst som hopkallar den. Efter dessa
ryttare kom hela skaran af fångar, och i spetsen för dem flere af
deras anförare, som behandlades med allt upptänkligt hån och
gäckeri. Några sutto bakfram på hästarna, andra voro
fastked-jade vid långa jernstänger, hvilka de nödgades bära i
händerna, liksom de Spanska galer-slafvarna, då de färdades till den hamn,
der de skola föras ombord. Hufvudena af andra som fallit,
buros i triumf framför de öfverlefvande, somliga på pikar och
billebarder, andra i säckar, med vidfästade lappar, hvarpå de
dödade personernas namn voro antecknade. Sådana voro de föremål,
hvilka tågade i spetsen för denna hemska procession, hvilken
tycktes lika säkert hemfallen åt döden, som om de varit Jos
sanbenitos af de lifdömda kättarne i en auto-da-fé.
Bakefter dem kom den namnlösa hopen till ett antal af
några hundra, hvaraf några under sina missöden bibehöllo sin
förtröstan till den sak, för hvars skull de ledo fångenskapen,
och voro beredda att afgifva ett ännu blodigare vittnesbörd; andra
sågo bleka och nedslagna ut, liksom de inom sig ifrågasatt
klokheten af att omfatta en sak, som Försynen sjelf tycktes
förnekat, och sett sig om efter någon öppning, hvarigenom de kunde
undfly följderna af sin öfverilning. Andra funnos äfven, som
tycktes ur stånd att kunna bilda sig ett omdöme om detta
ämne, eller hysa hvarken hopp, förtröstan eller fruktant men som
skummande af törst och trötthet, stapplade fram som tröttkörda
oxar, känslolösa för allt utom medvetandet af deras närvarande
elände, och utan någon bestämd föreställning om antingen de
drefvos till slagtbänken eller betesmarken. Dessa olyckliga
varelser bevakades på båda sidor af ryttare, och bakom dem kom
kavalleriets hufvudstyrka, hvars krigiska musik återskallade från
de höga husen på hvardera sidan af gatan, och blandades med
deras egna fröjderop och pöbelns vilda skrik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
