Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•305
Morton kände sig dödssjuk under det han betraktade detta
rysliga skådespel, och i de blodiga hufvudena och de ännu
ömkligare lefvande delinqventernas qvalda drag igenkände ansigten,
som varit förtroliga för honom under den korta uppresningen.
Han nedsjönk i en stol, i e†t förvirradt och dvallikt tillstånd,
hvarur han väcktes af Cuddies röst.
"Gud förbarme sig öfver oss, sir!" sade den stackars
karlen med tänderna skallrande som på en nötknäppare, håret
stående på ända som vildsvinsborst, och ansigtet blekt som ett
liks — "Gud förbarme sig öfver oss, sir! vi måste genast inför
Stats-rådet. — Ack, min Gud, hvad kunde väl komma så
många stora och förnäma herrar att skicka efter en så’n stackare
som mig! — och der ha’ mor kommit hitvandrandes från
Glasgow, för att söka få mig att afge vittnesbörd, som hon kallar’t,
det vill säga bekänna och bli’ hängd; men fan ta’ mig, om de
skola få Cuddie att bli’ en så’n gås, om jag kan komma ifrån saken
för bättre köp. Men här ha’ vi Claverhouse sjelf — Gud
förbarme sig öfver oss och bevare oss, — säger jag ännu en gång!"
"Ni måste genast infinna er i Stats-rådet, Mr Morton,"
sade Claverhouse, som inträdde medan Cuddie talade, "och er
tjenare måste följa med er. Hvad er personligen angår
behöfver ni ej hysa någon farhåga för följderna; men jag får på
förhand underrätta er om, att ni kommer att se någonting, som
blir i högsta plågsamt för er, och hvilket jag gerna skulle
velat bespara er, om det stått i min makt. Min vagn väntar på
oss — skola vi fara?"
Man förstår väl, att Morton ej vågade vågra att
efterkomma denna inbjudning, ehuru obehaglig den än kunde
förefalla honom. Han steg upp och följde Claverhouse.
"Jag vill nämna för er," sade den sednare, i det han gick
förut utför trappan, "att ni skall komma lindrigt ifrån saken,
och det skall er tjenare också, bara han kan hålla sin tunga i styr."
Cuddie uppfångade till sin stora glädje dessa sista orden
"Anfäkta han ska’ behöfva frukta för mig," sade han,
"bara inte mor kommer och lägger lök på laxen."
I detsamma fattades hans axel af gamla Mause, som
lyckats tränga sig in i förstugan.
"Ack, min son, min son!" sade hon till Cuddie, i det hon
hängde sig om hans hals, "jag ä’ på en och samma gång glad
och stolt, och bedröfvad och förödmjukad, öfver att se mitt barn
gå att med sin mun vittna för sanningen i rådet, liksom han förut
gjort det med sitt vapen på slagfältet."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
