Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 fi
"Tyst, tyst, mor," skrek Cuddie otåligt. "Tusan, tycker
ni det ä’ tid nu att tala om så’na saker? — Jag säger er, att
jag inte vill afge något vittnesbörd, hvarken på det ena eller andra
sättet. Jag har talat med Mr Poundtext, och jag tänker afge
förklaringen, eller hvad de kallad, och vi ska’ allesammans få
gå fria om vi göra det — ban har betingat sig lifvet för sig
och sitt folk, och det ä’ en prest efter mitt sinne: jag tycker
inte om någon af edra predikningar, som slutar med en psalm
vid Grassinarket."
"Ack, käraste Cuddie, nog skulle det göra mig grufligt
ledsen, om de gjorde dig något ondt," sade gamla Mause
smärtsamt delad mellan sitt bekymmer för sin sons timliga och eviga
välfärd; "men kom ihåg mitt kära barn, att du stridt för tron,
och låt inte fruktan för att förlora jordisk hugnad afhålla dig
från den rättfärdiga striden."
"Se så, tyst då mor," svarade Cuddie; "jag har redan
stridt alltför mycket, och rent ut sagdt, så sl jag ledsen vid
handteringen. Jag ha’ länge nog gått och stoltserat med alla
de här vapnena, och musköterna, och pistolerna, och
buffelkyl-lerna, och tycker en bel mängd mer om plogspaden. Jag vet
ingenting som skulle kunna förmå en man att slåss — det vill
säga om han inte ä’ ond — med undantag af fruktan för att
bli’ hängd eller dödad, om han vänder om."
"Men, min kära Cuddie," fortfor den enträgna Mause,
"din brudgumsdrägt — Ack, barn, fläcka inte ner
bröllopps-drägtenl"
"Nej, bort med er mor," svarade Cuddie; "ser ni inte att
folk väntar på mig? — Var inte rädd för mig — jag vet
mycket bättre än ni, hur’ jag ska’ sköta om den här saken — och
hvad ert prat om giftermål beträffar, så skulle det just vara
roligt att veta, hur’ det ska’ kunna gå för sig medelst hängning."
Med dessa ord gjorde han sig lös från moderns
omfamningar, och bad soldaterna, som hade uppsigten öfver
honom, att utan uppskof föra honom till ransaknings-stället, dit
Claverhouse och Morton redan farit före honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
