Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•354
tingarnas sällskap, och lila på att ni ej skall få skäl att ångra
er klokhet."
Silas Mortons gamla vän resonnerade mycket riktigt. Efter
en temligen lång tids förlopp, kom Prinsen af Oranien, under en
resa genom de Förenta Nederländerna, till den stad der
Morton ännu fortfarande vistades, otålig öfver sin belägenhet och det
inkognito han nödgades iakttaga. Han erhöll en timmas enskildt
samtal, hvarunder Prinsen förklarade sin stora belåtenhet med
hans insigter och hans klokhet, samt de frisinnade åsigter han
tycktes hysa om sitt fäderneslands partier, deras
bevekelsegrunder och afsigter.
"Jag skulle gerna vilja fästa er vid min egen person,"
sade Wilhelm, "men det kan ej ske utan att väcka förargelse i
England. Jag vill likväl göra hvad jag kan för er, så väl af
aktning för de tänkesätt ni yttrat, som för de
rekommendationer ni medfört till mig. Här är en officers-fullmakt vid ett
Schweizer-regimente, som för det närvarande ligger i garnison i
en aflägsen provins, der ni kommer att råka få eller inga af
edra landsmän. Fortfar att vara Kapten Melville, och låt
namnet Morton hvila till bättre tider."
"Detta var början till min lycka," fortfor Morton, "och
mina tjenster hafva vid åtskilliga tillfällen blifvit utmärkta af
Hans Kunglig Höghet, intill det ögonblick, som förde honom till
Britannien såsom vår politiske befriare. Hans befallning får
ursäkta den tystnad jag iakttagit emot mina få vänner i
Skottland, och jag undrar ej på ryktet om min död, då jag besinnar
fartygets förolyckande, samt att jag ej kom i tillfälle att
begagna de vexlar, hvarmed jag blifvit försedd genom någras af
dem frikostighet, hvilken omständighet måste bekräftat den tron
att jag omkommit."
"Men, kära mitt barn," frågade Mrs Wilson, "råka* ni
ingen Skotte vid Prinsens af Oranien hof, som kände er? Jag
skulle trott att Morton af Milnwood var känd öfver hela landet."
"Jag blef med flit anställd i en aflägsen tjenstgöring,"
sade Morton, "till en tidpunkt, då få, hvilka ej ägt en lika
djup och välvillig bevekelsegrund till deltagande som ni, Ailie,
skulle i General-major Melville igenkännt ynglingen Morton."
"Melville var er mors namn," sade Mrs Wilson, "men
Morton låter mycket bättre för mina gamla öron, och när ni
återta’r godset, måste ni också återta’ det gamla namnet."
"Sannolikt kommer jag inte att brådska med att göra
hvarken det ena eller det andra, Ailie; ty jag har mina skäl att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
