Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Djuren fångas i håligheter bildade af bladen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DJUREN FÅNGAS I HÅLIGHETER BILDADE AF BLADEN. 23
är genomdragen af blodröda glänsande ådror, som bjärt
afsticka mot den omgifvande gröna bladytan, och företer
sålunda ett skådespel som likaväl som en praktfull blomma
lockar till sig kringkrypande eller kringflygande smådjur.
Själfva den kant som omger kannans mynning är försedd
med körtlar, som afsöndra ett honungsliknande sekret, och
så snart en insekt råkat på dessa, föres han naturligtvis
ganska lätt öfver randen och faller ned i kannan. Nu
äro de också förlorade, ty kannans väggar äro beklädda
med nedåtriktade hårbildningar med en bred, glatt bas
och skarpa spetsar, så att hvarje försök att klättra uppåt
är omöjliggjort. Därigenom att kannans lock, bladskifvan,
är konkavt uppåt, samlar sig i dessa liksom i en ränna
en viss mängd vatten, som rinner ned i kannan. Här
finnes det kvar mycket länge, och man har iakttagit att
till och med efter en veckas torka har icke allt vatten
från kannans botten afdunstat. I detta vatten falla nu
djuren, de upplösas så småningom, sannolikt genom vanliga
förruttnelsefenomen, och upptagas af väggarnas celler.
Huruvida någon från växten afsöndrad saft deltager i
sönderdelningen är ej med visshet känt. Det har framhållits,
att hålans öppna tillträde för regn onödiggör en sådan
saftafsöndring, men å andra sidan har man sett, huru en
mer än 4 cm. lång tusenfoting, som med öfre delen af
kroppen räckte öfver vätskans yta och med denna gjorde
förtviflade ansträngningar att undkomma, i undre delen
däremot förtärdes mycket fortare, än som skulle ha ägt
rum i atmosfäriskt vatten. Ofta äro kannorna hos denna
växt så fyllda med ruttnande byte, att stanken kännes på
långt håll, ditlockande vissa fåglar, som därnere hämta
föda.
En närstående art, S. variolaris, växer vild i Alabama,
Florida och Carolina. Den väsentliga skillnaden mellan
de båda arterna är, att denna bladskifva ligger såsom ett
lock öfver kannans mynning, endast lämnande en smal
öppning till denna fri. Intet regnvatten kan sålunda
inkomma, utan den vätska som finnes på bottnen afsöndras
från kannans väggar. För öfrigt finna vi här den
hjälmformade bladskifvan äfvenledes genomdragen af blodröda,
understundom purpurfärgade ådror, mellan hvilka bladets
väfnad är förtunnad och genomskinlig, så att det hela
mot dagern liknar ett sammansatt fönster med många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
