Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrikens helsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
0 hvilken syn! En här med sloeknadt hopp
Bröt fram att det vid stridens låga, tända,
En hämmad ström ur sprängda dammar lopp
Att mot hvart hinder sina böljor vända,
Ett folk, förnedradt till förtviflans rand,
Stod upp att värna sina fäders land.
1 ljus smalt rodnan bort kring österns berg,
Och dagens strålflod kom alltmera nära,
Då tog omkring oss drifvan purpurfärg,
Der grydde morgonrodnan af vår ära:
Allt djupare, ju högre solen stod,
Sken denna morgonrodnad — den var blod.
Men dagens första väkt knappt än förgått,
När stridens sista flamma var förbrunnen,
Och Siikajokis unga seger fått
En tvillingsbroder, lika skön befunnen.
Ett jubel skallade från led till led,
Det var den helsning, som den mottogs med.
Jag stod på kampens kulle. Allt var lugnt,
Der vreden rasat nyss nu rådde friden:
Man stred ej mer, man sof der djupt och tungt,
Man sof den sömn, som mer ej störs i tiden;
Och fanns en vaken, var det blott en vän,
Som hos en vän som somnat dröjde än,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
