Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - von Törne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Som om lian ärnat stå till verldens slut
Och ment åt sjelfva kulan: „stopp, vet hut!"
Hvart ville budet med en slik ta vägen?
Den unge fänriken var helt förlägen,
Han hade sprängt dit öfver sten och stock,
Och allt stod gubben qvar mot order dock.
»Ryck framåt herr Major!" -Tyst herre bara!
Ni kan ju se det, här är ingen fara."
„Men generaln befallt." — ..Ja, lefve han!
Carl Adlercreutz, han är en ärans man."
Han sagt det knappt, när han från närmsta tallen
Fick sig en sats af splittrad bark mot skallen:
„Åhå", jag kunde vänta sådant här,
Det är en karl att sigta bra dender.
Det var så när att han mig träffat hade;
Nu får jag säga som Hans Klinga sade,
När kulan strök förbi hans ögonbryn:
Den djefVuln aktar ju ej ens folks syn."
De orden hade ständigt gjort hans nöje,
Nu log han ock på nytt sitt stora löje
Och ställde sig helt trygg, som nyss förut,
Med hand i sidan och med benen ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
