Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En astronomisk fantasiresa genom verldsrymden - Allmänna skildringar - 15. Om verldarnas begynnelse och slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sålunda kunna igenkänna skapelsernas ålder af
kon-densations-graden, d. v. s, af ljusstyrkan hos den
nebulösa materien, såsom man igenkänner trädens ålder
i en skog af de koncentriska årsringar som bilda sig
under basten. Men numera tyckes det som om detta
bevis ej längre skulle kunna betraktas som ett sådant,
emedan alla nebulosor tyckas vara stjernsamlingar och
icke massor af töcken eller af kosmiskt ämne. I den
mån teleskoperna blifvit kraftigare, har man funnit
att de nebulosor, som förut varit oupplösliga och hos
hvilka ögat ej kunde upptäcka annat än ett jemnt
utbredt ljus, utgjordes af stjernsamlingar; sålunda har
lord Rossel teleskop i de kosmiska moln hvilka man
antagit vara systemer under bildning, visat praktfulla
spiraler af solar, ej mindre lysande än den som
skänker oss ljus, och såsom hon rika källor till ljus och
värme. Den så kallade nebulösa hypotesen bekännes
i våra dagar endast af ett ringa antal menniskor, så
mycket mer som, då dessa himlarymdens föremål äro
de aflägsnaste vi känna, deras ljus ej skulle förmå att
framtränga ända till oss, om detta ljus utgick från ett
jemnt utbredt töcken, och ej från samlingar af solar.
Detta hindrar dock icke att man med fullt skäl
kan betrakta planeterna såsom den ena efter den
andra afsöndrade från solen, såsom med oupplösliga band
fästade vid sitt ursprung, trots herr Maillets och några
andra samtidas åsigt, hvilka antogo att vid solens
utslocknande planeterna, som ej längre hade gagn af
henne, tillsammans skulle gå ut i rymden för att
uppsöka en ny, gästfri sol. Men vare sig att planeterna,
till följd af motståndet från det medium som tyckes
uppfylla rymden, småningom förlora sin hastighet och
centrifugalkraft, för att i tidernas längd uppslukas af
den gigantiska fackla som sitter i systemets
medelpunkt; vare sig att denna fackla aftager i glans under
tidsåldrarnas lopp och utslocknar innan vi hinna fram
till henne: kunna vi dock tryggt anförtro
mensklighetens framtid åt de astronomiska tidmåttens lång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
