Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En astronomisk fantasiresa genom verldsrymden - Allmänna skildringar - 15. Om verldarnas begynnelse och slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varighet. Våra sekler försvinna som sekunder på
stjernhimmelens urtafla, och historien om vår
mensklighet är utan tvifvel sedan länge förgäten, då jordens
sista barn skola få se sitt fädernesland i dödsfara.
Men vid tanken på dessa rörelser synes det oss,
som om den intelligenta orsaken, som bestämmer dem,
ej är oss helt och hållet undandold. Om å ena sidan
planetbanorna omärkligt sammandragas, och om
planeterna småningom närma sig medelpunkten; om å
andra sidan solens genererande kraft omärkligt aftager
och långsamt minskas: skulle ej dessa båda fakta
kunna stå i öfverensstämmelse med hvarandra, och
skulle det ej ligga en försynens lag deri, att familjen
närmade sig fadren, i den mån han åldrades? Eller,
för att tala mer korrekt, är det ej sannolikt att
invånarne inom solens familj närma sig eldstaden, i den
mån värmen, som ger dem lif, och ljuset, som lyser
deras stråt, aftaga?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
