Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 1. Den orientaliska fornåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är ganska tvifvelaktigt. Vi hafva emellertid ett
egendomligt vittnesbörd, som blifvit oss förvaradt af
Hecatius. Denna historieskrifvare berättar, att månen, sedd
från Storbritanniens öar, synes mycket större än
annorstädes, och att man derifrån till och med kan på hans
yyta upptäcka berg såsom på jorden. Skulle ej detta
kunna vara upphofvet till den af Plutarkos anförda
fabeln, om hvilken vi skola tala i vårt nästa kapitel?
Huru härmed än må förhålla sig, så är det dock visst,
att druiderna betraktade månen som den stjernan till
hvilken själarna förflyttades omedelbart efter döden.
I Gallien, såväl som i Kaldéen och öfver allt
annorstädes, äro astronomien och teologien på det
närmaste förenade, och det är oss svårt att skilja den
förra från den senare och att från den anföra några
drag, hvilka icke äro solidariskt förenade med den
senares. Caesar meddelar oss, att observationer på
himmelskropparna utgjorde en af druidernas officiela
sysselsättningar. Följande rader hos Taliesin tyckas visa,
att de hade kännedom om det sanna verldssystemet.
»Jag skall fråga barderna — säger han —, hvad det
är som uppehåller verlden, då verlden, som saknar stöd,
likväl icke faller. Men hvad kunde tjena henne till
stöd? En väldig resande är verlden! Under det att
hon oupphörligt ilar framåt, qvarblifver hon lugnt i
sin bana, och huru beundransvärd är icke denna banas
form, emedan verlden ej på något håll går utom
densamma!» Ett antal keltiska monumenter, som qvarstått
till våra dagar, tala till fördel för astronomiens
utveckling hos gallerna.
Vi våga icke med förutnämnde författare
framställa det påståendet att Pythagoras från druiderna
hemtat det verldssystem hvari han undervisade sina
i hans esoteriska lära invigda disciplar; emellertid
finnes det så många likheter emellan de senares trossatser
och hans, att vi snarare tro honom vara en lärjunge
af druiderna än af Egyptens, prester. Vi finna i sjelfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
