Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 4. Slut på skymningen - Dantes verldar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känner man flera rättvisa andar, som bebo Jupiter: i
ögonstenen den af den Heliga Anda inspirerade
sångaren, som lät bära arken från stad till stad (David);
i ögonbrynen honom som tröstade enkan öfver hennes
sons död (Trajanus), och honom som fördröjde döden
genom en sann botgöring (Hezechias). I Saturnus bo
de som lefvat ett begrundande lif; skalden observerade
der en symbolisk trappa, uppför och nedför hvilken en
sådan mängd bländande ljusa gestalter rörde sig, att
det såg ut som om alla firmamentets ljusstrålar blifvit
samlade der. (A propos dessa symboler, hafva vi
understundom frågat oss sjelfva, om icke Svedenborg,
som längre fram kommer att träda upp på scenen,
frambesvurit Dantes ande bland andra sina lärare).
Under det att den gudomlige sångaren och hans
ledsagerska stego uppåt mot fixstjernornas sfer, vände
den förre blicken tillbaka genom de sju sfererna, och
seende vårt klot kunde han icke afhålla sig från att
le åt dess lumpna utseende. »Jag såg Latonas dotter,
säger han, flammande under denna mörka yta; jag såg
din son, o Hyperion, och jag såg huru Maia och Dione
röra sig omkring honom. Derifrån syntes mig Jupiter,
stäfjande och beherrskande sin far och son, och det
blef mig derifrån klart, hvarför de måst byta plats.
Och alla de sju planeterna visade mig då sin storhet,
sin rörelsehastighet och de afstånd som skilja dem från
hvarandra.»
Den resande inträdde i fixstjernornas sfer genom
Tvillingarnas konstellation; hans qvinliga ledsagare
höll sig rak och uppmärksam. Följande hennes blick,
ser skalden ofvanför sig Kristus, lysande som en sol
öfver de saligas skara: vid hans sida stodo den Heliga
Jungfrun och apostlarne; en obeskriflig gloria af det
renaste himmelska ljus omstrålade dem. Sedan
Beatrice bedt det apostoliska kollegiet att välvilligt
emottaga skalden, bad hon S:t Petros att förhöra honom i
hans tro; skalden besvarar apostlarnes frågor angående
de tre kanoniska hufvuddygderna; sedermera tager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
