Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 4. Slut på skymningen - Dantes verldar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adam till ordet för att lemna en skildring af sin
lyckas och sin olyckas dagar . . . Helgonen stiga upp
och aflägsna sig. Dante sjelf stiger med Beatrice upp
till den nionde sferen, som kallas Primum mobile.
Derifrån talar han följande ord. (Hvilken skada
att den namnkunnige florentinaren besjungit ett
felaktigt system!)
»Verldens natur, som håller jorden i medelpunkten
stilla och låter allt annat röra sig omkring henne,
tager sin början här såsom från sin yttersta gräns.
»Och denna himmel har ingen annan rymd än den
gudomlige Anden, inför hvilken kärleken upptändes,
som sätter sfererna i rörelse, och dygden som låter
regnet falla ned från dem.
»Ljus och kärlek omgifva Honom med en cirkel,
liksom han omsluter de andra; och denna omhägnad
fattas af ingen annan än den som lemnar den.
»Hans rörelse bestämmes af ingen annan; men de
andras mätas af hans.
»Och nu kunnen I förstå huru tiden har sina rötter
i denna heliga kalk och sina grenar i de Honom
underordnade tingen.»
Skalden säger att det blifvit honom förunnadt att
skåda Gudomens innersta väsende, en lysande punkt,
strålande af det starkaste ljus, och omkring hvilken
nio cirklar vända sig. De nio cirklarna af denna
supramundana (enligt skolastikernes uttryck) verld,
motsvarade den synliga verldens nio sferer. Stigande
ännu högre, befinner sig skalden i Empyréen; Beatrice
ikläder sig der en häpnadsväckande skönhet;
paradisets invånare, helgon och englar afslöja sig tör honom.
»Ifrån den största bland himlakropparna, säger
Beatrice, hafva vi stigit upp till himmelen, som består af
ett rent ljus; ett andligt ljus fullt af kärlek, en kärlek
till det sanna, som genomtränges af glädje, en glädje
som öfverstiger hvarje annan ljuf känsla.
Denna det kristna Paradisets apoteos, der man
skönjer tydliga spår af Johannis Uppenbarelsebok;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
