Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 4. Slut på skymningen - Dantes verldar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna englarnas och ljusets apoteos lemnar oss på
spetsen af denna lysande hierarki, hvarifrån blicken
söker tränga in i den ofattliga Treenigheten, som
omsväfvar den omätliga verlden. Här stannar skalden i
sin flygt; men det tyckes som om ännu en sista bild
skymtar förbi hans bländade ögon: det är bilden af
menskligheten i Gud . . . Dantes epopé är i sjelfva
verket menniskotankens uppgående i Gud — eller
för-menskligandet af den gudomliga tanken. Från denna
synpunkt bör man betrakta medeltidens tro, som, föga
anande Guds sanna storhet eller menniskofamiljens
relativa obetydlighet, gerna sammanförde inom samma
ram tvänne termer emellan hvilka ingen jemförelse
kan ifrågakomma. Hvem skulle väl vid denna tidpunkt
vågat tala om en annan menniskofamilj, främmande
för Adams slägte, och likväl en Guds dotter, som
liksom vi var föremål för den himmelske Fadrens
omvårdnad! Men begreppet om verlden är inskränkt till
en omkrets af några hundra mil; tid och rum äro
ännu okända qvantiteter. Kom så Columbus, som
skulle sprida ljus öfver jordklotet; kom så Kepler,
som medförde nycklarna till de himmelska rymderna;
och menniskan, frigörande sig från en lång dröms
domning, ilar med förnyad kraft mot vetenskapens nya
horisonter.
Men innan Kepler framträdde, gaf det första året
af det femtonde århundradet lif åt en namnkunnig
vetenskapsman, hvars namn under nära två sekler
lyste bland de förnämsta tankarne, och hvars glans
först omkring år 1600 började försvagas för att snart
derefter helt ooh hållet slockna. Låtom oss på sin
fotställning åter uppsätta en gestalt, hvilken af de
försvunna tidernas töken redan länge och med orätt
undanskymts för våra, blickar. Vi tala om kardinalen
Cusa. Det är ej hans titel af teolog som
rekommenderar honom i våra ögon; men denna titel skall icke
heller komma oss att för ett ögonblick glömma vår
pligt som historieskrifvare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
