Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 4. Slut på skymningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bekräftelse. Sålunda finna vi redan under femtonde
århundradet den åsigten klart uttalad i kardinal Cusas
skrifter, att solens kropp i sig sjelf består af en mörk
kärna, som omgifves af ett lätt hölje, bildadt af en
lysande sfer; att det emellan det mörka klotet och den
lysande atmosferen sannolikt finnes ett genomskinligt
luftlager, blandadt och fuktigt, ungefär i likhet med
vår atmosfer. Han tillade, att egenskapen att utstråla
ljuset, hvilket bekläder jorden med växter, icke
tillhörde solens kärna, utan ljussferer! som omgifver denna.
I hans ögon var solen beboelig och bebodd; stjernorna
på samma sätt; planeterna voro verldar, liknande vår.
Vi anföra här nedan de vigtigaste uppgifterna ur hans
ryktbara afhandling De docta Ignorantia.
Det är oss klart att jorden rör sig, ehuru detta
fenomen icke omedelbart uppfattas af våra sinnen,
emedan vi icke kunna döma om rörelse utan genom
jemförelse med något orörligt föremål; på samma sätt
som den, hvilken befinner sig ombord på ett fartyg,
som sakta drifver med strömmen i en flod, icke kan
urskilja rörelsen, utan genom att observera strandens.
Sålunda är rörelsen hos solen och de andra stjernorna
det enda som lemnar oss vittnesbörd om vår egen.
Om än jorden är liten, så är hon icke derföre en
lumpen och ringa kropp, ty jorden är icke någon
integrerande del af det oändliga: universum känner
hvarken något stort eller litet, någon medelpunkt, några
gränser eller några bestämda delar, utan endast
inbördes förhållanden. Om än jorden är mörk, så är ej
heller detta något skäl för att förakta henne: ty om
hon förefaller oss mörk, så är det emedan vi lefva på
henne; på afstånd skulle hon synas lysande. Samma
förhållande är det med månen, hvilken hans invånare
böra betrakta som mörk. Och måhända man på sjelfva
solen icke känner den klarhet hvarmed hon lyser för
oss. Jorden är en stjerna; hon har samma elementer,
samma egenskaper och samma inflytande som alla de
andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
