Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 4. Slut på skymningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man får icke heller säga, att jorden är den minsta
bland stjernorna. Förmörkelserna visa oss, att hon är
större än månen; vi veta äfven att hon är större än
Mercurius.
Af samma skäl känna vi icke, om jorden är den
bästa eller sämsta boning för menniskor, djur och
växter. Gud är alla stjernsystemernas medelpunkt och
omkrets; allt ädelt, allt stort utgår från Honom; dessa
aflägsna länder äro icke tomma, det intellektuela
slägtet, hvaraf en stam bebor jorden, lefver på dem; men
huru skall man benämna dessa invånare, huru skall
man beskrifva dem? Ett sådant försök skulle vara
förmätet. De andra stjernornas invånare kunna från ingen
synpunkt jemföras med oss. »Improportionabiles sunt»,
säges det uttryckligen i texten. Alldenstund
verldsalltets regioner äro oss fördolda, måste vi åtnöja oss
med att förblifva i okunnighet om deras invånare; vi
se på vår jord, att djuren af ett visst slägte, som fått
en bestämd region af jorden sig anvisad, i alla
afseenden skilja sig från de andra. Allt hvad vi kunna
förutsätta rörande invånarne på de båda
himlakropparna vi bäst känna, Solen och Månen, är att de på
Solen böra vara oss öfverlägsna.
Det gifves mycken sannolikhet för, att invånarne
på Solen i mycket dela hennes natur; att de äro sköna,
lysande, intellektuela och vida mer spirituela än
månens, hvilka mer närma sig jordemenniskornas natur,
och än jordens, hvilka äro ännu mer materiela och
grofva; på så sätt att dessa intellektuela naturer, som
finnas på solen, äro mindre i förmåga än i handling;
de som äro på jorden, mindre i handling än i förmåga,
och de som äro på månen, stående midt emellan dem
båda. Solens brännande inflytelser, månens fuktiga och
atmosferiska inverkningar och den materiela tyngden
på jorden komma oss att hysa en sådan tro. Man kan
säga det samma om de andra stjernorna, hvilka utan
tvifvel äfven hafva sina invånare: »suspicantes nullam
inhabitatorihus carere, emedan hvar och en af dem är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
