Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 4. Slut på skymningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Föregångare för den nyare astronomiens stora
upptäckter och för astronomiens filosofi, som borde
grundas på den förra, står den lärde kardinalen i första
ledet bland de lärda män som pryda vetenskapernas
panteon. Han utöfvade ett mäktigt inflytande på det
sextonde seklets författare, hvilka afhandlade frågan
om verldarnas flertalighet; han var på visst sätt en
herrskande auktoritet för alla som jakande ville
besvara denna fråga. Man skall ofta få se denna
auktoritet åberopad af astronomer och filosofer som skrefvo
öfver samma ämne.
Gryningen som föregick Copernicus börjar blifva
synlig, och inom kort skall skymningen efterträdas af
dagen. Måhända vi skulle göra rättast i att genast
öfvergå till året som bevittnade offentliggörandet af
arbetet De revolutionibus oroium coelestium; men här
komma två illpariga figurer, hvilka öppna dörren på
glänt och hvilka vi icke kunna visa bort. De tillhöra
icke vårt vanliga sällskap, allra minst den andra i
ordningen; men de taga försteget inom den historiska
ordningen, hvilken vi beslutat att följa, och de göra
anspråk på att erhålla en plats i vårt panteon. Ariosto*)
och Rabelais **) följa tätt efter hvarandra under första
hälften af sextonde seklet: den förstnämnde gör en
resa till månen i 24:de sången af Orlando Furioso;
den senare beskrifver åtskilliga fantasiresor i IV och
V böckerna af sin Pantagruel. Det vore orättvist att
glömma dem; låtom oss derföre lyssna till deras anspråk.
En af hjeltarne i Orlando. Astolf, har, ridande
på en hippogriff, besökt Senapes, en hundraårig konung
i Nubien, känd af en del under namnet Prest-Johannes,
som blifvit ryktbar i medeltidens myther; han
härmedelst klangen från sitt horn drifvit Harpyorna på
flykten och stannat vid foten af det jättestora berg
hvarifrån Nilen upprinner. Han befinner sig der i den
*) Född 1474, död 1533.
**) Född 1483, död 1553.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
