Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 4. Slut på skymningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yttersta östern. Vid bergets fot finnes en öppning
hvarigenom Harpyorna flytt för att återkomma till
underjorden, och som äfven lemnade Ariosto
genomgång när han ville aflägga det klassiska besöket i
underjordens regioner. På bergets spets låg det
jordiska paradiset. Astolf har betraktat undren i denna
herrliga trädgård, hvars frukter äro så förledande att
han alls icke förvånas öfver våra första föräldrars fall.
Berget är så högt att det jordiska paradiset i sjelfva
verket befinner sig inom himmelens region, och att
vägen icke är lång om man önskar att derifrån stiga
upp till månen. Apostelen Johannes, hvilken han på
berget anträffat i sällskap med Enoch och Elias,
föreslår honom också en resa dit; de blefvo dessutom i
stånd att på månen bota riddaren Rolands förvirrade
förstånd.
»Knappt hade solen, sjunkande ned i hafvets sköte,
låtit nymånen lysa fram på fästet, förrän helgonet lät
iordningställa en vagn, som sedan länge varit afsedd
åt dem som skulle resa upp mot himmelen. Han hade
gjort tjenst vid Elias’ himmelsfärd från Judeens berg;
han drogs af fyra springare hvilka lyste som eld.
Helgonet tager plats bredvid Astolf, fattar tyglarna
och ilar ut i himlarymden. Inom kort befinner sig
vagnen midt i den eviga eldens region; men helgonets
närvaro förtager den brännande hettans skadliga
inflytelse. Sedan de genomfarit dessa brinnande fält
anlända de till månens väldiga rike, hvars yta är
lysande som stål, men renare. Denna planet,
inberäknad den honom omgifvande dunstkretsen, tyckes
vara lika stor som jordklotet. Riddaren ser med
förvåning att detta klot, sedt på nära håll, är omätligt
stort, då det dock nerifrån vår jord synes helt litet.
Han kan med svårighet urskilja jorden, som ligger
inbäddad i skuggor och är beröfvad all glans. På
månen upptäcker han floder, fält, sjöar, dalar, berg,
städer och slott, högst olika de hos oss förekommande.
Husen tyckas honom vara af en oerhörd storlek; han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
