Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 5. Pånyttfödelse (1543—1634)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på sitt vanliga skeptiska sätt Copernici system, liksom
han gjorde med alla filosofiska systemer. »Himmelen
och stjernorna hade under tre tusen år gjort sin rund
omkring jorden, säger han, och alla menniskor hade
trott på deras rörelse, till dess Samiern Kleanthes och
sedermera Theofrastes och Niketas från Syrakusa funno
för godt att påstå, att det var jorden som rörde sig
genom zodiaquens sneda cirkel, och att hon på samma
gång- rullade omkring sin axel; och i våra dagar har
Copernicus så fast grundat denna lära, att han betjenar
sig af henne för att förklara alla astrologiska företeelser.
Hvilken slutsats skola vi deraf draga, om icke den
att det blir svårt att välja emellan dessa båda åsigter.
Och hvem vet om icke en tredje åsigt kommer att
tusen år härefter kullkasta de båda föregående? (Samma
år bevisade Tycho Brahe att det icke behöfdes tusen
år för att rättfärdiga Montaignes tvifvel).
Men om än Montaigne tviflar på många saker,
så tror han dock på verldarnas flertalighet; till en
början uttalar han denna sin tro på det otvetydigaste;
sedermera öfvergår han till dessa verldars beskaffenhet
som bostäder och till den skiljaktighet i oändlighet
som måste förefinnas mellan varelserna på dem. »I
intet annat fall talar förnuftet med större berättigande
— säger han — än när det söker bevisa dig verldarnas
flertalighet. Men om det finnes andra verldar, såsom
Demokritos och Epikuros och nästan alla filosofer
hafva trott, huru kunna vi väl veta om de principer
och reglor, som gälla för denna verld, äfven gälla för
de andra? De hafva möjligen ett annat utseende och
en annan styrelse. Epikuros tänker sig dem antingen
likartade eller olikartade. Vi observera i denna verld
en oändlig vexling i företeelserna på olika ställen af
jorden; hvarken våra sädesarter, vinrankan eller våra
djurarter anträffas i detta nya hörn af verlden, som
upptäcktes af våra fäder; allt är der olika. . . .»
Sedermera öfvergår Montaigne till Plinii och Herodoti
fabler om de olika menniskoracerna, af hvilka betrak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
