Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 5. Pånyttfödelse (1543—1634)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
telser vi meddela följande prof: »Det förekommer
former som ligga midt emellan den menskliga och
djuriska naturen: det finnes länder der menniskorna födas
utan hufvuden, och i stället hafva ögon och mun i
bröstet, der alla äro hermafroditer eller gå på fyra
fötter; der de endast hafva ett öga midt i pannan,
och hufvuden som mer likna en hunds än en
menniskas; der de till hälften hafva fiskkropp och lefva i
vattnet; der qvinnorna föda vid fem års ålder och
endast upplefva åtta år; der hufvudet och pannans hud
äro så hårda, att jern icke biter på dem; der
männerne äro skägglösa etc», jemte en hop detaljer som
smaka starkt af Rabelais. Vi hafva redan gjort
rättvisa åt dessa fabler.
»Dessutom, huru många ting finnes det icke, som
kullkasta de vackra reglor vi uppställt för naturen?
Och vi försöka att fjettra Gud sjelf vid dem! Huru
många saker kalla icke vi mirakulösa och stridande
mot naturen? Dylika företeelser spåras hos hvarje
menniska, hvarje nation, allt efter måttet af deras
okunnighet. Huru många dolda och väsentliga egenskaper
förmå vi upptäcka? Ty, »att gå efter naturen», det är
för oss icke annat än att gä efter vår egen intelligens,
så långt den kan tränga, och så långt vi kunna se:
allt som ligger utanför dess synkrets, är vidunderligt
och kaotiskt.»
Aldrig har Montaigne uttalat ett sannare
påstående än det nyss anförda, synnerligast när han
tillämpar det på de andra verldarnas väsentligt skiljaktiga
natur. Längre fram och med icke mindre sanning
tillägger han: »Mig behagar det icke att sålunda
innesluta den gudomliga allmakten inom de lagar vi
förkunna; och det anstode oss att tala med större
religiös vördnad om hans verk. — Vi tala om hans
svagheter och fel som om menniskors.»
Sedan författaren på ett sinnrikt sätt visat, att våra
ord icke äro tillfyllestgörande för att uttrycka saker
som äro möjliga, skrattar skeptikern godmodigt åt dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
