Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 6. Månen är fortfarande mötesplatsen för de resande (1638—1645) - Mannen i månen, af Godwin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då till en början voro okända, har det emellertid
sedermera visat sig, att de äro lika vidsträckta som
hela den öfriga verlden. Om icke detta är tillräckligt
att öfvertyga dig, behöfver du endast ihågkomma, att
hvad som visat sig vara sannt rörande antipoderna,
fordom betraktats som en lika stor paradox som denna:
att månen bebos af olika folkslag, hvilka styras på ett
helt annat sätt än våra. Dessa sanningar tyckas hafva
blifvit särskildt förbehållna det århundrade hvari vi
lefva.»
Dominico Gonzales, en adelsman från Sevilla, är
den imaginäre författaren till denna Resa till månen.
Romanens första tredjedel upptages af en berättelse
om alla de pröfningar hvilka en fattig gentleman är
underkastad, om en långvarig resa till antipoderna och
om äfventyrarens ankomst till en enstaka belägen ö,
S:t Helena. På denna ö vistas vår äfventyrare
tillsammans med sin neger ett års tid; urståndsatt att
umgås med menniskor af det skälet, säger han, att der
icke fanns några sådana, sökte han umgänge med fåglar
och vilda djur. Förnämligast sysselsatte han sig med
att tämja vilda svanor (gansas), hvilka icke anträffas
på någon annan punkt af jorden, att leda deras flygt
mot hvita föremål, att begagna sig af dem för att
bära bördor, och längre fram för att låta sig sjelf
transporteras medelst ett anspann af dessa fåglar. Men
det hände sig att vår hjelte, efter en mängd äfventyr,
hvilka det är öfverflödigt att här omtala, med tillhjelp
af dessa gansas räddade sig från ett skepp, som lidit
skeppsbrott och fördes till toppen af Teneriffas Pik.
Det var årstiden då dessa fåglar, tillhörande
flyttfåglarnas slägte, hade för sed att i olika grupper flyga bort
till andra länder, och ihågkommande sin vanliga resa,
börja våra svanor att höja sig, höja sig... hvarthän?
Författaren, sittande på sin käpp (någon annan vagn
stod honom icke till buds), anade icke hvart kosan
ställdes; men snart märkte han att han aflägsnade sig
från jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
