Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 6. Månen är fortfarande mötesplatsen för de resande (1638—1645) - Mannen i månen, af Godwin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blef icke mindre Öfverraskad af att se, det de flesta
invånare sofvo under hela den långa dagen, från solens
uppgång till hennes nedgång, ty de kunna icke uthärda
hennes bländande ljus, och att de använda sina nätter,
som upplysas af jorden, såsom vi dagarna. Följande
det allmänna exemplet, insomnade han vid solens
uppgång och sof i femton dygn.
En vacker morgon kallades han till konungen af
familjen Irdonozur, som underrättade sig om hans
märkvärdiga lefnadsöden. Bland skänker, som
förärades honom af denne monark, fanns en viss diamant
som kallades man-sten, och som var utrustad med
förvånande egenskaper: när man med dess ena sida
berörde en kropp, borttog han tyngden hos denna;
berörde man samma kropp med stenens andra sida, så
ökades deremot kroppens tyngd. Beträffande den
stenen, som kan göra menniskan osynlig, ser det ut som
om måninvånarne lika litet som vi lyckats finna
densamma.
Månens invånare äro goda, fritagna från lidanden
och njuta ett långt lif. Man känner icke der till
hvarken stölder, trolöshet eller mord. Till och med
efter döden bibehålla de sitt företräde framför oss;
kropparna förblifva oförändrade, utan att undergå
någon förvandling, och hvarje familj är i besittning af
sina förfäders kroppar. Döden är för dem endast en
öfvergång till ett bättre lif; och man fröjdas öfver
dess annalkande, utan att beledsaga den hvarken med
förställning eller sorgsna miner, säger författaren,
tvärtemot hvad vi göra, som i liknande fall för det mesta
synas sorgsna, utan att vara det; men om vi också
äro det, så får skulden dertill snarare sökas i våra
särskilda intressen, än i en verklig saknad öfver våra
vänners bortgång.
I mars månad år 1601, då redan tre svanor hade
dött, började vår resande frukta, att han, om han
qvardröjde längre, ej längre skulle ega några medel att
kunna återvända till jorden. Också skyndade han sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
