Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 6. Månen är fortfarande mötesplatsen för de resande (1638—1645) - Verlden i månen, af Wilkins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som tillstädjer en dylik tro. Låtom oss ur företalet
till denna bok anföra ett stycke, som tydligt visar
denna riktning.
»Om menniskor finnas som äro nog vidskepligt
samvetsgranna att de frukta, det i dessa åsigter om
verldarnas flertalighet och jordens rörelse något
förekommer, som strider mot religionen och den Heliga
Skrift, tillåta vi oss att öppet säga dessa personer att,
så framt de icke halsstarrigt vilja tillsluta förnuftets
ögon och kasta sunda förnuftet öfver bord, de
ovilkorligen måste tvingas till det erkännandet att, långt
ifrån att det i någon af dessa åsigter ligger något
som gör ingrepp i trons, Skriftens eller förnuftets
helgd, de tvärtom skola finna att de fullkomligt väl
låta förena sig med alla tre, och att de högeligen
bidraga att höja Skaparens ära. Detta skall inses efter
genomläsandet af denna bok, som, i öfverensstämmelse
med sitt förnämsta syftemål, på ett tillfredsställande
sätt skall hafva dessa tvifvel och skrupler, och på ett
grundligt sätt besvara alla invändningar och inkast,
som kunna framställas af dem som gifva Skriften en
annan tolkning.» Litet längre fram bifogar författaren
följande naivt fina reflexion: »Om jag vid
undersökningen af dessa kinkiga ämnen, hvarvid jag arbetat
alldeles ensam och utan hjelp eller bistånd,
någonstädes gjort mig skyldig till misstag, tröstar jag mig å
ena sidan med den förhoppningen att de lärda
välvilligt skola tillgifva mig och med lätthet ersätta det
bristande, och å andra sidan med den förvissningen
att okunniga icke skola märka det.»
Nyss anförda stycke vittnar, på samma gång det
framhåller bokens förnämsta syftemål, om författarens
stora andeliga oberoende, och om hans uppriktighet
under en tid då hyckleriet ansågs vara fördelaktigare.
I hela arbetet lemnar han prof på en utmärkt
omdömesförmåga och stundom på en viss finhet, som är
desto mer anmärkningsvärd, som våra fäders naivitet
icke underlåter att öfver hans arbete sprida ett visst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
