Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 6. Månen är fortfarande mötesplatsen för de resande (1638—1645) - Verlden i månen, af Wilkins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
das under solen. Således måste jorden ligga under
henne, och följaktligen ligga närmare medelpunkten
än solen.
De konventionela skälen voro då, som vi nyss
sagt, mycket omtyckta; äfven de mest sjelfständiga
andar drömde icke ens om att lösgöra sig från dem.
Kepler sjelf offrar åt dem och det var till och med
genom deras begagnande han, efter tretio års
undersökningar af geometriens symmetriska figurer, fann
sina tre odödliga lagar. Följaktligen kan man icke
vänta att vår författare står öfver honom. Hvarje
århundrade har sina gifna fördomar, hvilka icke inses
af dem som lefva i detsamma. Kepler vill icke hafva
flera än sex planeter, emedan det är nödvändigt att
det icke finnes mer än fem proportioner. Om man i
den bok hvarmed vi nu sysselsätta oss, förlägger solen
till medelpunkten, så sker det emedan denna plats
anstår henne.
Bland de inkast man framställt mot jordens
rörelse vilja vi anföra det som grundar sig på
centrifugalkraftens inflytande, hvarigenom alla föremål borde
med våldsamhet slungas ut i rymden, ett inkast
Coppernicus trodde sig kunna hafva genom att säga att,
då jordens rörelse var naturlig och icke artificiel, den
icke kunde verka med en dylik våldsamhet, — ett skal
som delas af vår författare. Denne senare svarar för
öfrigt med följande fyndiga anmärkning: Om I antagen
att hela det af stjernor bildade universum rullar
omkring sin axel med en så förfärande hastighet som I
angifven, skulle man icke då kunna hoppas att den
lilla omärkliga punkten, Jorden, drogs med i rörelsen
af de öfriga? — Men se här ett sista exempel på del
naiva i vissa inkast med afseende på den naturliga;
eller artificiela rörelsen om hvilken vi nyss talat.
Antag, säger en motståndare, att denna rörelse var
naturlig för jorden; men den kan icke vara naturlig
för städer och byggnader, ty de äro artificiela! Hvarpå
vår spirituele författare helt enkelt svarar: ha, ha, hal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
