Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 6. Månen är fortfarande mötesplatsen för de resande (1638—1645) - Paradiset i månen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mer än 100,000 millioner fördömda. Ni ser att denne
djerfve jesuit varit mån om att icke lemna hvar och
en af dessa olyckliga mer utrymme än som är honom
alldeles nödvändigt. Vare härmed huru som helst,
tillägger han, så är det sannolikt att man aldrig får
veta något om den saken, och att helvetet finnes
öfverallt der en själ sönderslites af qval.
Och för att återkomma till vår måne, då Plutarkos
kallar honom en jordisk stjerna eller en himmelsk jord,
stå hans idéer i Öfverensstämmelse med skolastikernes
angående det jordiska paradiset. Men då några af
den nyare tidens författare trott att detta paradis ligger
i månen eller helt nära honom, härleda de efter allt
utseende denna åsigt från Platon eller Plutarkos.
Tostatus tillskrifver Isidorus Hispalensis denna åsigt;
Pererius påstår att den utgått från Strabo och Rabanus,
hans lärare. En del vilja förlägga det till ett ställe
som icke kan upptäckas, hvilket kommer författaren
af boken Esdras att hålla det för svårare »att känna
paradisets nejd än att väga elden, mäta vindens fart
eller tillbakahålla en förgången dag.» Men oaktadt
allt detta finnas dock de som tro att det ligger på
spetsen af något högt berg under linien, och dessa
påstå att den heta zonen just är detta flammande
svärd hvarmed det jordiska paradiset vaktas. Flera
andra författare medgifva att paradiset måste ligga på
något högt och framför andra utmärkt ställe. Skälet
de angifva derför är, att enligt all anledning detta
ställe icke blifvit öfversvämmadt af syndafloden,
alldenstund det icke fanns några syndare der, som
förmenade en sådan straffdom. Tostatus tror att Enochs
lekamen förvaras der, och en del af kyrkofäderne,
såsom Tertullianus och S:t Augustinus, hafva påstått
att de saligas andar förvaras på detta ställe till domens
dag. Det skulle vara lätt att från alla kyrkofäderne
framdraga bevis för att det ännu i verkligheten
existerar, och att det är samma ställe dit Paulus under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
