Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En kritisk undersökning af de menskliga teorierna, såväl de vetenskapliga och romantiska, som de gamla och nya, angående stjernornas invånare - 6. Månen är fortfarande mötesplatsen för de resande (1638—1645)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Författaren hyser den gudfruktiga tron på jordens
orörlighet och på hennes centrala läge inom den enda
verlden, bestående af jorden, stjernorna och empyréen.
Också blifva hans resonemanger högst egendomliga,
när han kommer på kapitlet om verldarnas flertalighet.
Då det icke saknas författare hvarken bland
forntidens eller nutidens, som afhandlat denna hypotes,
— säger han — kan det vara lämpligt att här yttra
några ord om densamma. I sin Afhandling om
oraklen anför Plutarkos, att Platon trodde på flera
verldar: på fem. På samma sätt skulle Aristarkos,
Anaximenes, Xenofanes m. fl. hafva uttalat sin tro på ett
oändligt antal verldar. Och Metrodoros sade, »att det
skulle vara lika dåraktigt att i den oändliga rymden
förlägga allenast en verld, som att tänka sig endast
ett ax på ett vidsträckt fält.»
Men för att bättre kunna förstå denna fråga, är
det af vigt att framhålla följande distinktion: antingen
förstår man med ordet Verld hela den existerande
materien, hela universum; eller ock förstår man
dermed endast en viss del af universum, som t. ex.
jorden, hvilken omslutes af det öfriga, som kärnan af
frukten. Att i förra fallet vilja framkasta idéen att
det finnes flera verldar, är icke blott förmätet, utan
äfven sjelfmotsägande.
Och se här huru teologens stora sofism låter, en
soflsm som icke blott tillhör honom personligen. På
andra sidan om verlden, på andra sidan om hela
universum finnes det ej annat än en imaginär rymd. Men
denna imaginära rymd besitter icke rymdens
egenskaper, den är hvarken lång, bred eller djup. Då denna
rymd är intet, absolut intet, med ett ord det rena
intet, så är det klart, att man icke kan förlägga något
i intet; och följaktligen låta inga verldar tänka sig i
den imaginära rymden.
Vi skola icke beledsaga detta resonemang med
några anmärkningar, synnerligast som vi förut uttalat
vårt omdöme om detsamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
